Konflikter
Det handlar om USA och dess inblandning i världshändelserna. Om denna stormakt, den enda just nu så vitt jag förstår, blandar sig i en konflikt så får man kritik, om man inte blandar sig i får man också kritik.
Nu senast handlar det om Syrien. Under en längre tid har jag hört flera kommentarer från folk på plats som undrar varför ingen gör något för att hjälpa detta arma land ur en förfärlig situation. Jag har hört röster höjas om att USA borde ingripa. En grupp som ännu förhållit sig väldigt tyst och vars demonstrationer på gator och torg lyst med sin frånvaro är den intellektuella vänstereliten. Som vanligt tar de inte ställning förrän USA kommit med i spelet. Då svämmar de över morgonsoffor och insändarspalter med sina fördömanden av en stormakts inblandning i ett litet lands angelägenheter.
Ännu talas det mest om att det internationella samfundet borde ingripa. Om det betyder FN så är det nog inte så mycket att hoppas på. Den institutionen har visat allt för många brister när det gällt att visa handlingskraft. Man har pratat mycket och haft långa möten, medan människor dött i olika krigshärdar. Den enda nation som visat sig ha handlingskraft och kunnat åstadkomma förändring har varit just USA.
Naturligtvis har misstag begåtts, konstigt vore det väl annars. Men jag tror att världen varit en betydligt sämre plats att leva på, för betydligt fler, om inte USA ingripit. Hur Europa hade sett ut om inte USA gått med på de allierades sida mot en viss Adolf Hitler är det ingen som vet, och kanske det är lika bra att vi slipper tänka på det.
Själv har jag ganska ingående erfarenhet från konflikten i före detta Jugoslavien, särskilt i Kosovo. Där utsattes 1999 landets albanska befolkningsmajoritet för förskräckliga övergrepp från den serbiska armén. Man jagade helt enkelt ut albanerna ur landet. Mardrömscener utspelades när grannländerna fick ta emot miljontals flyktingar. Omvärlden såg på och förfasade sig och frågade sig som vanligt varför ingen ingrep. Den som ingrep även denna gång var USA.
Den tacksamhet som det albanska folket kände mot sin hjälpare i nöden visste inga gränser. Bill Clinton har ännu sitt foto i kolossalformat på en husvägg i Pristina och det finns många barn som nu är i 12-13 årsåldern som heter Bill och Madeleine, efter presidenten Bill Clinton och utrikesministern Madeleine Albright.
Ofta heter det att USA bara ingriper om man har något ekonomiskt att vinna på det hela. Olja brukar vara det de vill åt. I Kosovo kan jag intyga, efter elva besök där, att inget finns att vinna av ekonomiska fördelar. Det är stora summor som USA lagt ner, inte bara för att skydda befolkningen, utan också på att hjälpa till med återuppbyggnad.
Så för min del får gärna USA fortsätta att vara den mäktigaste stormakten, det är ju trots allt en demokrati till skillnad från en del andra länder med stormaktsambitioner.