År 2000 sändes den första säsongen. Jag gick i femte klass på Lidhemsskolan. Bästa programmet på tv var solklart: Gladiatorerna. Jag satt bänkad varje kväll, en gång i veckan. De var så himla häftiga de där Gladiatorerna. Råstarka. Oövervinnliga. Helt enkelt bäst.
Jag och kompisarna lekte ibland Gladiatorerna i lekparken utanför mitt hem. Okej, vi slog inte ner varandra. Vi använde klätterställningen, gungorna, sandlådan och gungbrädan som en del i en hinderbana. Sjukt realistiskt - och exalterande.
Så i själva verket var vi utmanarna. Men så klart: de var inte alls lika coola som Gladiatorerna. På våra näthinnor, eller åtminstone min: Plexus, Atlas, Elektra, Amber och Izor.
Gladiatorerna sändes sedan fram till 2004 innan det lades ner. För gott trodde jag - men det var bevisligen fel av mig. Och när det lades ner gjorde det ärligt talat inte så mycket. Då hade jag börjat högstadiet och program som Gladiatorerna blev snudd på töntiga.
Åren gick. Men så - någon gång i höstas - läste jag att den gamla succén skulle återuppstå. Första reaktionen: lite skeptisk, kunde det komma upp till samma nivå som förr? Och skulle det vara töntigt? Andra reaktionen: nja, det måste ses i alla fall, kan bli en hit, är värt en chans.
Jag slog mig ner i soffan och slog på TV4. Flera saker var nya jämfört med tidigare. Nu var Gry Forsell programledare i stället för Agneta Sjödin och Gunde Svan. Nu var inte flintskallige "Daggen" kvar som domare, i stället en okänd herre vid namn Ladho Sharro.
Sist men inte minst: i stort sett alla gladiatorer var nya. Oprövade färskingar som Prime, Wolf, Lynx och Hyper bestämde nu över arenan. Kunde de verkligen ersätta giganterna från barndomen?
Ja - det gjorde dem med råge. Faktum är att jag, hur det nu kan vara möjligt, tyckte att programmet var precis lika bra som förr. Det syns tydligt att det inte är något ploj där ute. Både utmanarna och gladiatorerna ger allt. Det bevisas av att flera deltagare har fått avbryta tävlingen under denna säsong. Givetvis är inte det roligt, men det tyder på att det är full satsning som gäller och det är precis som det ska vara. Inget trams - även fast det är ett underhållningsprogram.
När jag var en liten knatte förstod jag heller inte vidden av hur svåra och krävande alla moment var i programmet. Nu gör jag det. Och det krävs både mod, styrka och bra kondition för att stå pall.
Sist men inte minst: hinderbanan. Den måste vara fruktansvärt jobbig. Jag hade personligen fått problem redan vid första hindret där man ska ta sig över en stor vägg. För att inte snacka om armcyklingen. Hallå, mjölksyra. Och då är man bara i början av hinderbanan.
Som ni förstår tycker jag att Gladiatorerna är ett fantastiskt program. Med en nackdel. Det krockar under kommande veckor med Melodifestivalen, som troligen är det enda på tv som går före i min rangordning.
Jag säger bara en sak: tack, TV4 Play.