Glada visor för äldre hjärtan

Vart tar alla vistalanger vägen efter året här på Visskolan? Inne på Visskolan vet man säkert. Men vi som bara skymtat eleverna lite under deras läsår i Västervik, vi vet sällan. Men så händer det att någon - eller några - plötsligt dyker upp igen.
En sådan händelse kom på söndagen, på Erneborg i Gamleby av alla tänkbara platser. "Duo de Visa" stod det i fredagsannonsen. Och bakom den festliga men också lite pretentiösa titeln fanns två som gick på Visskolan 2004-05: Josefin Malminger och Mikael Wolfbrandt.

Josefin har sina rötter i Vinäs, så för henne var allting nära. Mikael är stockholmare men har flyttat till Västervik för att han lärt sig att älska vår stad. Han arbetar heltid med musik. Josefin försörjer sig till dels genom andra uppdrag. Men tillsammans turnerar de sedan i höstas med sång och musik inom äldreomsorgen. Bara nu i juni har de redan 18 spelningar inbokade, i jönköpingstrakten.

Det vanligaste ämnet på dessa konserter är Evert Taube, och undra på det. Finns det någon på något äldreboende som inte gillar Taube. Framåt i tiden siktar de även på Allan Edwall.
Detta med Erneborg var således alldeles naturligt, och många av de äldre som bor där tog lika naturligt chansen att få höra de två en stund på söndagseftermiddagen.

Både Josefin och Mikael träder fram som personligheter, utan spår av rädsla för att tolka vad de sjunger på ett eget sätt. Även på Erneborg blev det i huvudsak Taube (över ett dussin visor) med ett par Bellman-sånger inlagda som ett slags paus - "Käraste bröder och Fjäriln vingad".
De två spelar och sjunger rättframt, glatt, enkelt och tydligt. Detta med tydligt är extra värdefullt när publiken är äldredominerad. Att deras insatser blev uppskattade, det råder ingen tvekan om.

Till sist bara några rader om spelplatsen, Bossler-rummet på Erneborg. Rummet är ju arrangerat, uppbyggt av stiftelsen Ingvar Bossler. Men uppsagt från 1 juli för att Erneborg behöver ytorna till vad man kallar nyttigare ändamål.
Hur lösningen blir är oklar. Men det kan vara så att den här lilla söndagskonserten var den sista i den trivsamma miljön!