Glada sångare i Gladhammar

Jubileer kan vi inte få nog av. Eller kanske rättare: tillfällen att fira något för att muntra upp våra vanliga dagar. Det senaste exemplet är kyrkokören Gladhammar-Västrums 70-årsjubileum på lördagskvällen i Gladhammars Församlingshem. Bara detta att lägga firandet till församlingshemmet var en fullträff. Stämningen blev mer obunden. Chansen att få till en riktig fest, den ökade. Lyckat var det. I tre timmar höll man på. Ingen sneglade på klockan.Programmet var en blandning av körsång, tal om de 70 åren, trivsam stämning kring en generös festsupé, utdelning av medaljer, blommor och annan hedersbevisning.Körens nuvarande kantor, Ylva Björn, hälsade välkommen och det kändes hur glad hon var över att ha en så hängiven kör och att så många hade valt att komma för att delta i firandet.Kyrkorådets ordförande, Margrit Mansfeld knöt an till den glädjen och betonade hur viktig körsång är för hälsan. Alla som sjunger i kör mår bra, höll hon för sant, liksom det extra viktiga att i en kör behövs alla.Eskil Johansson var ett praktexempel. Han kom in i kören 1943. Totalt har kören hunnit ha tolv ledare under de 70 åren, och Eskil har sjungit för alla! Nu bläddrade han friskt i protokollpärmen från alla de 70 åren.En annan som hade mycket att berätta var Simon Jansson, legendarisk musikprofet i våra bygder, 90 år och omutligt levande. Han var den ende av de tidigare körledarna som kunde komma. Det var 1970 som han, nästan av slump, började att leda kören och fortsatte så ända till 1984. Så vägen mellan sin bostad i Blackstadtrakten och Gladhammar/Gunnebo, den känner han efter att ha kört den så där 400 gånger.Stämningen var, som sagt, hela tiden varm och gladlynt. Inte minst roande var Jan Björkmans inhopp med lite lokal "Dobidoo". Det allra viktigaste var ändå körsången. Och där vill jag avrunda den här rapporten. Trots att kören knappast kan kallas ungdomlig har den en sund ton. Glädjen att få sjunga, och få sjunga tillsammans med likasinnade, den ger verkligen lyskraft.