Gitarren är alltid med

Fingrarna böljar över altgitarrens hals. Pannan i djupa veck. Ringfingret byter plats medan högerhandens fingrar dansar över strängarna och slår dem an. Klangen är viktig - olika anslag, olika klang.
Finmotoriken är tränad till det yttersta, nerverna på helspänn. Musiken söker, pockar nyfiket och tar all uppmärksamhet i anspråk.
Toner från senrenässansen fyller rummet medan instrument och gitarrist blir ett - altgitarren konstnärens förlängda arm.

Magnus Andersson lägger instrumentet varsamt åt sidan, tonerna ebbar ut. Västerviks-Tidningen träffar honom i Källvik där han förbereder sig inför kvällens konsert i Överums kyrka.
- Det är lite spännande. Det är första gången jag spelar i Överum. För gitarrens del är just kyrkor en bra lokal, de ger ofta bra akustik och gitarren blomstrar i en sådan miljö, säger Magnus Andersson, bördig från trakterna kring Loftahammar.
I musikvärlden är Magnus Andersson ett aktat namn. Sedan länge har han varit en av de ledande gitarristerna inom den samtida musiken.
Den mångfaldigt prisbelönte musikern har givit mästarkurser i många länder och framträtt vid ett flertal av de viktigaste festivalerna i Europa.
Han är även konstnärlig ledare för musikfestivalen "Stockholm new music" och en av medlemmarna i den innovativa SON ensemblen.
Men allt började med att Magnus Andersson som nioåring hörde ett klassiskt gitarrstycke på tv som betog honom. Snart sattes en egen gitarr högst upp på önskelistan.

För andra ungdomar gällde kanske Beatles, Jimi Hendrix eller Eric Clapton. Men inte för den unge Magnus Andersson.
- Visst kunde jag uppskatta den "moderna" musiken, men det var inget som jag ville ta efter, berättar han.
I stället fanns det andra förebilder - som den spanske gitarristen Andrés Segovia, av många betraktad som den moderna klassiska gitarrens fader.
Och med drömmar om en egen framtid som gitarrist började Magnus Andersson öva. Och öva.
Han började som elev på den kommunala musikskolan i Gamleby. Talangen visade sig snart och redan som 16-åring fick han musikstipendium för att fortsätta sina studier utomlands. Först Spanien, sedan på musikhögskola i England och fortsatta studier i Tyskland och Italien.
- Ibland övade jag 10-15 timmar per dag, berättar Andersson. Det gäller att nöta in partier som inte fungerar, att testa nya infallsvinklar och pröva sig fram. Nerverna måste hållas fräscha. Det krävs snabbhet mellan tanke och den musik som ska komma ut.

Med all träning kan det vara ett väldigt ensamt yrke att vara solist, berättar han, när man under perioder är isolerad från allt annat. Numera tränar han inte lika mycket, men det blir ändå ett par timmar per dag.
- För kraven minskar ju inte heller. Ibland blir man kanske för självkritisk, och frustrationen är hög när det inte låter riktigt som man vill.
- Finmotoriken är en färskvara, säger Magnus Andersson. Spelar man inte på ett par dagar får man betala för det sedan.
Han berättar att han som ung även var en lovande fotbollsspelare. Han spelade bland annat i Brommapojkarna och var även under en period ungdomsspelare i det engelska fotbollslaget West Ham
- De flesta blev nog förvånade när jag valde bort fotbollen, säger Andersson.

Men musiken hade å andra sidan redan fångat honom. Som högerytter var han inte någon måltjuv, men han lärde sig mycket som han haft nytta av som musiker.
- Envishet, timing och uthållighet är gemensamma saker både för idrott och musik. Men idrott är kanske lättare, säger han eftertänksamt.
- I fotbollens värld vet man ju om man har vunnit eller ej - men med musiken presenterar man hela tiden en åsikt. Upplevelsen av musiken är subjektiv.

På frågan om han någonsin blir trött på att spela blir svaret nekande.
- Det finns alltid en drivkraft, en glädje i musiken. Man kan alltid bli bättre eller upptäcka nya saker. Jag njuter fortfarande av att spela!
Under kvällens konsert spelar Magnus Andersson och Aron Nilsson, organist i Gamleby. På repertoaren står musik av Benjamin Britten, John Dowland, Villa Lobos och Willscher.

Gitarren är alltid med

Ett ensamt yrke, men också ett privilegium. Att få ägna sig åt något man älskar. För gitarristen Magnus Andersson var det egentligen aldrig något val. Musiken fångade honom redan som barn.