Ger mammas farmor plats i litteraturen

I sin debutroman skildrar Elin Boardy en alldeles vanlig människa, med ett unikt livsöde.Att läsa Allt som återstår är som att flyttas 100 år tillbaka i tiden. Till ett bondesamhälle som inte längre finns, till en miljö där livet är en enda segsliten kamp för brödfödan. "Otidsenlig" är ett osökt omdöme om Elin Boardys roman. Men hon tar det inte som en förolämpning - snarare som en komplimang.- Jag tror också att den är otidsenlig. Den är ovanlig för att vara en debut eftersom den utspelas för 100 år sedan. Men jag vill att den ska kunna läsas som något mer än en historisk roman, jag vill att man ser att det här är ett människoöde som inte är så olikt våra egna, säger hon.Allt som återstår handlar om bonddottern Emma som växer upp på Orust i början av 1900-talet. Den följer henne tätt, tätt - i ladugården hos kossorna hon mjölkar, under vardagsbestyren hemma i köket, i de första förstulna mötena med mannen som ska bli hennes livskamrat. Emmas liv är strävsamt och fattigt, med många barn och små utsikter till en bättre framtid, men hon förblir hudlöst sårbar och öppen för livets skiftningar. Det är en sårbarhet som till slut straffar sig.Berättelsen baseras på ett verkligt levnadsöde. Emma var Elin Boardys mors farmor - en person som ingen i familjen visste mycket om.- Mamma hade en svag aning om att hon hade blivit intagen på mentalsjukhus. När vi började släktforska fick vi läsa hennes journaler från Vänersborgs hospital och asyl. Det var några få sidor med anteckningar under de tre, fyra år som hon var där tills hon dog, berättar Elin Boardy.Själva knapphändigheten i informationen gjorde henne fascinerad och nyfiken. Vad var det som lett fram till kollapsen? Vad hade Emma för förhållande till sina barn, till sin avlidne make, till sin egen situation som hemmadottern på gården - hon som stannade kvar på Orust när de andra syskonen lämnat ön för nya och friare liv?- Jag tror inte att hon var så ovanligt på något sätt. I en tid när det inte fanns sociala skyddsnät klarade man sig inte om man bröt ihop, då blev man klassad som galen. - Jag kände att det här var något man borde skriva om, så att den här människan inte bara försvann ur historien, säger Elin Boardy.

Ger mammas farmor plats i litteraturen

När andra skriver om snabba cash i Stureplansmiljöer står hon stadigt i den historiska myllan på Orust.