Genrep i Västra Ed för utmaning i Zagreb

Vad ska man kalla det hela - en lyckad slump?
Norra pastoratets musikledare, Aron Nilsson, satt och arbetade med april månads lördagsmusik där Västra Eds kyrka är spelplatsen. Så ringer han till Länsmusiken och frågar om det kunde finnas en chans att få dit Camerata Nordica lördagen 21 april. Och svaret kom snabbt: Vilken idé!
Morgonen därpå skulle hela Camerata Nordica flyga till Zagreb och Biennalen för nutida musik där. Ett genrep inför resan i Västra Eds kyrkas akustik, det skulle väl passa perfekt.
Så bestämdes. Och därför blev Camerata Nordicas enda konserten inför Zagreb-turnén förlagd dit!
Med inbjudan till Zagreb-festivalen följde uppdraget att svenska Camerata Nordica, ryktbar även i Kroatien, skulle bjuda på två konserter. En med nutida musik, alltså helt inom biennalens programidé, och en med valfritt innehåll. Gärna äldre. Än mer gärna nordiskt.

I Västra Eds kyrka på lördagskvällen fick vi smakprov åt båda hållen. Att Camerata Nordica kommer att väcka beundran och respekt i Zagreb, det tror jag att ingen tvivlar på.
Den äldre, nordiska musiken som Camerata bjöd på var först Violinkonserten i f-moll av Johan Helmich Roman. Sveriges första verkligt stora tonsättare, på äldre dagar bosatt i Haraldsmåla, ett par mil norr om Kalmar. Camerata Roman var också ensemblens tidigare namn och fungerade bra ända tills ensemblen började turnera på kontinenten och USA. Då blev det för många som undrade om de kom från Rom. Eller Rumänien.

Roman var själv violinvirtuos. Visste precis, som tonsättare, vad man kan få ut ur det instrumentet. Den utgångspunkten stimulerade Cameratas hedersledare, Terje Tönnesen. Och det spel han presterade motsvarade helt det rykte han har som Norges mest bländande violinkonstnär.
Det andra, äldre stycket var Carl Nielsens allra första opus, "Liten svit". När den Sviten hade urpremiär i Köpenhamn 1888 stod det i morgontidningarna att den var skriven av någon "Herr Carl Nielsen". Morgonen därpå var Carl berömd!

Så långt om det klassiska. Ur festivalprogrammet med nutida musik fick vi tre exempel. Ingvar Lidholms "Musik för stråkar från 1952, inte minst inspirerad av tidig, kontinental stilkamp. Det handlar om krävande, nästan aggressiv musik, något som Camerata Nordica alltid verkar gå iland med. Så var det även nu.
De två andra, ännu mer nutida verken var Karin Rehnqvists "Taromirs tid" och Victoria Borisova- Ollas "Colours of Autumn" eller "Höstfärger". I båda dessa lät Terje Tönnesen sin violin ligga och tog ställning som ren dirigent. Det komplexa hos båda tonsättarna kräver mycket driven ledning, liksom lika driven observans från musikanterna.

Titeln "Höstfärger" passar egentligen lika bra på Karin Rehnqvists stycke. Även där prasslar det kring löven, och färgrikt är det sannerligen. "Taromirs tid" är förresten en beställning av Camerata-ensemblen (som då hette Oskarshamnsensemblen) för nästan 20 år sedan!
Victoria Borisova-Ollas, inte ens 40 fyllda, föddes föddes så långt bort man kan komma i Ryssland, i Vladiviostok. Men sedan 15 år bor hon och verkar i Sverige. Men spelas strängt taget över hela världen.
"Colours of Autumn" är ett ytterst spänstigt, ja spännande verk. Inslagen av kvartstoner ger extra glöd i hennes känslostarka färgsättning.

Ensemblestyrkan är avgörande. Men där finns också så många soloinpass från flera instrumentsektorer som ger ytterligare färgeffekter. Att Victoria Borisova-Ollas färgkomposition kommer att få Zagrev-publiken att häpna, det tror jag. Plus att det är en ensemble från lilla Norden som går iland med så kniviga, konstnärliga utmaningar.
Innan veckan är över har vi nog fått hem färska rapporter från Zagreb.