Genomskådar attityderna
Det första intrycket av poeten och dikterna är att allt vill verka coolt. Och då menar jag "coolt". Kanske de många referenserna till jazzmusik bidrar till känslan. Alltså ett stämningslandskap i vår tid som fångat upp ekon från skarven för femtiotalet och sextiotalet med författare som Beppe Wolgers och Pär Rådströms röster i kören. Lekfullheten, charmen, upproriskheten, jargongen, attityden.
Just det, attityden som är så viktig, om den nu är äkta. Eller påklistrad. Men mycket har hänt i samhället sedan femtiotalet. Den "hårda stad" som besjöngs då är ingen attityd utan verklighet idag. Och de utländska impulser som eftertraktades i ett bonnigt Sverige behöver inte uppsökas på första utlandsresan. Världen har kommit till landet och här lever och verkar också Daniel Boyacioglu.
Galghumoristiskt skriver han:
En duktig blatte
är inte mycket sämre
än en duktig flicka,
han kan till och med göra
karriär.
Det mesta som Boyacioglu berör handlar om vikten av äkthet och jag kommer att tänka på en berättelse om skillnaden mellan att lukta tobaksrök och att själv vara rökare (och av den anledningen lukta).
I stort som smått rannsakar poeten personer och företeelser. Vad är bra och vad är dåligt och varför? Vad är mest yta och attityd? Poser? Om en sådan mönstring skulle ske med alltför stort allvar skulle diktsamlingen Fint som snus bli outhärdlig att läsa.
Men författaren har distans till vad han tycker och dessutom har han rätt i det mesta. Svenska jazzsångerskor i dag "är bedrövliga". Men bäste Daniel! Det finns alltid undantag. Rigmor Gustafsson! Hon kanske inte har krulligt hår och sjunger som James Brown. Men hennes tolkningar når långt in under allt vad attityder heter.
Läs Daniel Boyacioglus dikter. Dikterna är uppkäftiga och befriande. Humorn verkar så att sarkasmerna inte (behöver) sårar. Vad skulle man tjäna på sådana knivhugg? Udden kan likväl kännas.
NY BOK
Daniel Boyacioglu <BR><STRONG>Fint som snus </STRONG><BR>W&W
Så jobbar vi med nyheter