I förra krönikan nämnde jag äldre/lantligare uttal som ”krem” för ”kräm”. De ord som kunde uttalas med ett e-liknande ljud istället för ”ä” betecknade ofta viktiga och lite känsloladdade begrepp. ”Pera” (potatis) är nog det bästa exemplet på ett sådant ord. ”Pera” är till skillnad från ”krem” vida spritt i Västervik och det ska uttalas med ett helt vanligt ”e” för att låta västervikskt. Ordet kommer av ”(jord)päron”. Ändelsen ”-a” motsvarar ”-on” i rikssvenskan, precis som i ”krösa” (lingon) och ”halla” (hallon).
Potatis var ett baslivsmedel som man åt nästan varje dag. Eftersom potatisen bokstavligen talat var livsviktig fick den en central roll i vår kultur. Kvalitén på potatis diskuterades både vid matborden, i affärer och rent allmänt sinsemellan när mat kom på tal.
Vid matbordet kunde det låta så här: ”Vicke goe pera!” ”Vicke onne pera!” ”Fy fleen, va e de här för svinpera!” ”Uschale, de här perat va ju enet!” Det sista ordet (som även kunde ha formen ”ent” i det här fallet) är ett dialektord, ”en”, som finns även uppåt Östergötland och Sörmland. Det betyder ’väldigt äcklig, motbjudande’ och används om smaker. Själv har jag bara hört det användas om potatis. Det är starkare än ”onn” (ond), som bara betyder illasmakande. ”Ett enet pera” är knappast ätligt.
Vanlig kokt potatis, med eller utan skal, var det vanligaste. Dagen efter kunde man få de överblivna stekta, ”steckte pera”. Raggmunk och ”peramos” var andra rätter, liksom ”peraplätter” som man kunde göra av överblivet mos. ”Kroppkaker” gjordes på kokt potatis och serverades nykokta första dagen och delade och stekta dagen efter.
Potatissamtalen man och man (eller kanske oftast kvinna och kvinna) emellan kunde låta så här: ”Nu e de nästan tomt i peralåren å de finns inge goe pera å få tag på längre.” ”Näe, nu får en vänte tess de kommer nye innan en får nåre goe.” ”Unnrer om perabonnen från Ölann kommer i år me?” ”Va ska vi ta te perna i da?” Som det sista exemplet visar, sågs potatis som den självklara delen av middagen som kompletterades med annat. Perabonnen kom på hösten och sålde potatis att fylla låren med. Ölandspera och Frödingepera ansågs särskilt goda.
När ”perana i låren hade blitt gamle” hade det växt ut ”åler” på den, och då fick man ”åle å” perana. Ordet ”ål” för groddarna på potatis verkar spritt över Götaland.
Potatis och ordet pera har varit så centralt i folks liv att det i åtminstone i Västervik har påverkat grammatiken hos ordet potatis. I riksspråket och normalt runtom i Sverige säger man ”en god potatis”, ”den där potatisen”, men i Västervik kan man även säga ”ett gott potatis”, ”det där potatiset”. Det ligger nära till hands att tro att t-genuset hos ”pera” har spritt sig till ”potatis”.