Fundersam musik växer fram

Lite fler än till förra onsdagen kom det allt till konsert numme r två i Överums kyrkas juniserie. Men på min fråga varför det ändå kommer så få betonade man att "det hela är så nytt, så obekant för Överum".
Nå, nu är den andra onsdagskonserten över, och visst var den intressant. Gitarristen Tobias Sjögren är en mycket skicklig spelare och kompositör för sitt instrument. Hans partner i Överum var slagverkaren Tommy Holmgren. Honom minns jag från en konsert i Odensvi kyrka för ett par år sedan, då med hans egen Trio. Tobias Sjögren däremot var en alldeles ny bekantskap.
Den här konserttypen, i vilken som helst av norra pastoratets kyrkor, inleds alltid en halvtimme innan med att de som uppträder också berättar om vad som ska hända. Ibland räcker inte detta. Det är ju helt enkelt så att alla som vill lyssna inte har kommit så tidigt. Om då konserten som helhet genomförs utan ett endaste ord av artisterna, då är det mycket som förblir obekant. Vad var det för musik som framfördes?

För att uttrycka det kort handlade det den här gången om fyra verk av Bach. En sammanfattande term får bli lutasviter. Förutom "Message to a friend av Pat Metheny, den amerikanske gitarristen, spelade Tobias Sjögren även fyra egna gitarrstycken: September, Underneath, Waltz for Now samt From Above.

De engelska titlarna är ingen slump. Under sina år på Musikhögskolan i Göteborg fick Tobias chansen till mycket individuella påbyggnadsstudier i Boston. Och detta har uppenbart både format hans sätt att spela och skapa gitarrmusik.
Något jag aldrig hört tidigare presenterade han också vid ett tillfälle. På en av sina gitarrer hade han bytt de två lägsta strängarna till "bassträngar", en oktav lägre. Ett ganska finurligt sätt att bredda gitarrens spelrum åt pianohållet!

Tobias personlighet tränger sig även in i hans sätt att hantera Bach. Hans egna verk har ofta en ton, en linje av lågmäld kammarjazz, långt ifrån lika standardrytmisk som den klassiska. Ofta växer det fram en lite fundersam, inåtvänd musik som kan tona ut i ett stilla vindbrus.
Där får också Tommy Holmgren mer utrymme för sin roll med slagverken. De bidragen målar varsamt kulisser, ja genomskinliga fonder till Tobias spel.
Andra inslag känns ibland som sånger, bara textlösa.
Tobias sätt att hantera sitt eget material skiner igenom även när han sneglar bakåt till barocken, som i det här fallet med Bach. Men det personliga i hans tolkningar stör aldrig utan breddar varsamt bilden av Bachs mästerverk.