Friska musikaltoner i Locknevi kyrka

Mikael Brorsson är en dragspelare från Blekinge som ofta reser runt i Sverige och drar med sig andra musikanter och sångare, mest lokala, för underhållande program. Dragspelare är nog fel begrepp, accordionist bör det heta, hans instrument är avancerat.
Inte minst platsar hans program i våra kyrkor, och i våra trakter har han farit förr. Den här gången var det dags för Locknevi kyrka, på söndagskvällen.
Och nu var inte bara lokala röster engagerade genom kyrkokörerna i Locknevi/Frödinge och Södra Vi med sina ledare, kantorerna Annelie Lockneman och Lennart Sjöstedt. Mikael Brorssons döttrar, Mikaela 16 och Alexandra 14, var med i truppen, liksom sångaren Johan Silvferhjelm från Skara.

Färdiga artister kanske man inte ska kalla de två unga damerna, men erfarna är de faktiskt redan. Båda spelar fiol i Karlshamns Musiksällskap, det är en minsann riktig symfoniorkester. Och rösterena lovar gott.
Till Locknevi kom Mikaela utrustad med en elfiol och kunde demonstrera klar teknik och fin musikalitet i numret "Bijou" ur Queen.
Kvällen var utannonserad som "Musik ur filmer och musikaler", men inne i kyrkan kallade församlingsprästen, Eva-Lena Karlsson, det hela en musikgudstjänst.

Visst kan man säga att Mikael Brorsson är en glad evangelist av musik med budskap under temat "Ljusets seger över mörkret". Temat markerade man redan i första numret då Johan Silvferhjelm sjöng "Ett liv för mig" av "The real group" till sitt egen ackompanjemang på synten. Han har en vacker röst, med dragning åt den traditionella musikalstilen.
Direkt efter den inledningen marscherade de båda körerna upp till koret och bjöd på en rad musikalsånger ur West Side Story, Evita, Kristina från Duvemåla, Les Miserables och Sagan om ringen.
I flera fall ställde Mikaela och Alexandra upp som solister. I "Ett herrans underverk" av "Benny/Björn" sjöng de två en stilfull duett till Mikaels speciella accordionarrangemang.
De två körledarna delade dirigentuppgifterna mellan sig, och storkören lät inspirerande frisk. Det friska kom extra fint fram i "Gabriellas sång" ur Stefan Nilsson och Py Bäckmans "Såsom i himmelen".

Ännu ett stycke ur Les Miserables, "Kan du höra folkets sång", fick bli konsertens final. Och för att höra till Les Miserables är det en sällsynt glad sång. Extranummer viskades det om naturligtvis. Något sådant var inte inrepeterat. Men "Kan du höra folkets sång" gick ju att sjunga en gång till, så den avslutningen kändes som ett handslag mellan publik och artisterna: vi ses väl igen!
Locknevi kyrka är en praktfull katedral. Sång och musik får volym. Men varför fixar man inte till pratmikrofonerna så att det också går att höra vad som sägs? Oväsentligt är det knappast. Mikael Brorsson tyckte jag synd om. Eva-Lena Karlsson har säkert kraft nog att få fram en lösning.