Tio år efter Fraziers succédebut med Åter till Cold Mountain är han tillbaka med en berättelse som har alla förutsättningar att nå lika många läsare - och vem vet - kanske än en gång drömfabrikernas producenter i Hollywood. Cold Mountain filmades med Nicole Kidman och Jude Law i huvudrollerna. Den filmen är väl inte den bästa vi sett. Vi hade nog hoppats och trott på något bättre, förutsättningarna fanns. Tretton månar utspelar sig i huvudsak i Klippiga Bergen i North Carolina under 1800-talet. Det är i många stycken en grym historia om indianernas kamp mot den vite mannen. Det är en berättelse om nederlag och förnedring. En gammal man sitter på verandan och ser tillbaka på en rikt och äventyrligt liv. Han blickar ut över järnvägen, som drar förbi och minns. Järnvägen förändrade mycket; med den kom turism, skövling och timmerhuggning. Men det är väl ofrånkomligt. Skövling går ofta hand i hand med turism. Berättaren blir tidigt föräldralös. Vid 12 års ålder ger han sig i väg till cherokeeindianernas marker. Det blir en spännande resa där den unge gossen så sakta mognar till man. Hos cherokeerna lär han sig att överleva i en hård värld. Den unge gossen klarar mandomsproven och växer upp till en framgångsrik herre. Han adopteras av hövdingen och blir så småningom affärsman, senator, advokat, överste under inbördeskriget och cherokeeirernas "vite hövding". På toppen av sin karriär vänds lyckan och han förlorar allt. Han reser sig, börjar åter klättra uppåt på lyckans och framgångens stege. Under presidents Andrew Jacksons "Indian Removal Act" där han genomdrev tvångsförvisning av indianerna tvingas vår hjälte att ta ställning, att välja sida. Han väljer att slåss med sina röda bröder. De vill själva välja vart det ska bo. Tusentals indianer som gav sig i väg på "tårarnas väg" dog under resan. I romanen och i verkligheten överklagade 15 000 cherokeeser Jacksons beslut. USA:s högsta domstol dömde till indianernas fördel men president Jackson valde ändå att genomdriva förvisningen. Det är en amerikansk tragedi och såren från den tiden har inte läkt än i vår tid. Det sipprar fortfarande blod ur dem. I en roman av den här typen måste det ju också finnas lite kärlek. Det saknas naturligtvis inte här heller. Det är en söt och mycket romantisk och omöjlig kärlekssaga med vår hjälte och en förtjusande kvinna med indianskt blod i huvudrollerna. Den går som en röd tråd genom hela berättelsen. Det är vacker och sorglig, precis som man kan förvänta sig. Bortsett från den, ett offer på filmproducenternas altare?, så tycker vi mycket om Tretton månar. Det är en bok att älska. Det är en vacker berättelse, välskriven (översatt av Annika Preis) om en tid då en hel kultur brutalt försvann in i skuggornas värld, för evigt bort till de sälla jaktmarkerna. Det är en historia som i vissa stycken påminner om vår barndoms indianböcker. Men här är det den vita staten som bär skurkrollen och inte de krigsmålade vilda indianerna. Så det känns fullständigt naturligt att en av våra gamla hjältar från en sedan länge flydd tid dyker upp i berättelsen, om än i en något annan roll. Det var inte politikern Davy Crocketts äventyr som fascinerades oss som pojke i början av 1960-talet.
