Från ryskt till amerikanskt i musikhelgen

Orsaken till glesheten i Gamleby då? Två skäl känns sannolika: otillräcklig marknadsföring och entréavgift. I Sankt Petri gällde kollekt. Men Bo Ingelbergs bön om givmildhet i sitt välkomsttal kändes. Att ta hit 15-mannaorkestrar som Camerata Nordica är inte billigt. Ensemblen i Gamleby var ungefär hälften så stor. Men den kom ända från Sankt Petersburg. Vägen hit var uppträdanden i Helsingfors och Oslo. Till raden av sådana arenor hör alltså numera Gamleby! Camerata Nordica gav oss ännu ett bevis på sin världsklass. Den för oss okända Saint Petersburg Virtuoso Ensemble Maestro överraskade med en lika hög nivå, bara med så annorlunda grepp. Cameraterna håller en rakryggad klassisk stil. Den här gången färgsatt med ett elegant tolvtonsminne och en lite allvarlig, amerikansk utflykt. Även Maestro-ensemblen spelade klassiskt. Bästa jämförelsen får bli Bachs kända Wohltemperiertes Klavier från 1720-talet, 60 år senare bearbetade för stråkar av Mozart. Camerata Nordica inledde sin konsert med fem, skönt balanserade fugor ur det verket. Maestro-ensemblens accordeonist, Alexander Satsenko, genomförde Preludiet ur den andra "Klaver-boken - som ett rent lysande dragspelssolo! Det är ju så att Camerata Nordica är en ren stråkensemble. Maestro-ensemblen har en violinist, en cellist, en kontrabasist, en som spelar tvärflöjt. Och så pianisten Andrey Baranenko som bara är 20 år och redan känns som ett fenomen! Tänk om han fått en riktig flygel att spela på! Dessutom ingår två sångare, Vera Egorova och Dmitry Nelasov. Om Vera är sopran eller alt och om Dmitry är baryton eller bas är svårt av avgöra. Båda är på flera sätt "både och", och med äktrysk kraft Både Camerata Nordica och Maestro-ensemblen uppträder utan dirigent. Ändå finns där självfallet ledare. I lördagskonserten fick vi möta en alldeles ny bekantskap, den amerikanske violinisten Todd Phillips. Hemma i USA leder han den berömda Orion String Quartet som har sin fasta scen i New Yorks Lincoln Center. Todd Phillips hade blivit så imponerad av Camerata Nordica att det var hur lätt som helst att locka hit honom för en turné i Sverige. Själv sa han till mig vid en liten pratstund efter konserten att det inte finns minsta kvalitetsskillnad mellan USAs toppensembler och Camerata. Skillnaderna ligger mera i hur man arbetar och hur det hela organiseras. Sverige kändes uppfriskande lättsamt, tyckte han. Och det lät ju positivt. När Todd Phillips Skandinavienresa blev bestämd bad han sin far Eugene (violinist även han men också tonsättare) att komponera något att ta med sig hit. Det verket heter "A Tribute for Two" och är ett slags hyllning, minnesbild av två nära vänner som plötsligt dog. Dragen av sorg finns där. Men i den tredje, sista satsen växer glada minnen fram, minnen som talar om hur värdefull livsglädjen är. Själv hinner Todd Phillips visa vilken mästerlig soloviolinist han är genom konsertens finalnummer, Bachs Violinkonsert i d-moll. Många av konsertbesökarna kände nog igen tongångarna men kanske med annan hågkomst i bakhuvudet. I så fall var undringarna naturliga. Varianten för cembalo och stråkar är mest känd! Alban Bergs atonala musik från 1920-talet hör inte till dagens standardrepertoar. Hans Lyriska svit har sex satser. Här spelade Cameraterna tre. En kärleksfull, en extatisk och så den tredje satsen som kallas "mysteriös" och är skriven i ren tolvtonsteknik. Alla tre har skönhet. Men just den mysteriösa satsen har något annat. De tonerna låter som om stråkarna gled som skridskor på blankis. Camerata Nordica hade således med sig nyskriven, amerikansk musik. Lika nyskriven - men rysk - bjöd Maestro-ensemblen på. Gruppens "president" är Leonid Levashkevich. Även han fanns på plats i Gamleby kyrka. Och av hans alla kompositioner framförde ensemblen sex. Levande, fantasirika, ofta lyriska. De två sångarna hade flera tillfällen att lysa till Leonids toner. Att förstå de ryska texterna är ju omöjligt. Men att känna inom sig vad de handlar om, det går. I lördagstidningen berättade jag kortfattat om hur den här ryska turnén kommit till, men här vill jag lägga till en detalj. Ryske generalkonsuln i Göteborg, David Mnatsakanvan, är nog den som i bakgrunden bidragit mest. Han är ju inte bara aktiv konsul i Sverige utan även violinist och tonsättare. Hans "My Way" stod på programmet. I den glada kompositionen får praktiskt taget alla ensemblens instrumentalister soloinslag! Till sist bara några slutord om ensemblerna, båda lika urstyva. Hos Cameraterna är den absoluta behärskningen kravet. Maestro-musikanternas stil är mer avspänd. Det ger kluriga rum för skoj, både mellan numren och mitt inne i! På söndagseftermiddagen spelade de i Vimmerby kyrka. I dag bär det av till Göteborg där konsul Mnatsakanvan tackar för Sverige-besöket och ser till att de kommer med flyget hemåt. Att få hit dem igen är ett mål.

Från ryskt till amerikanskt i musikhelgen

Kammarmusik kan ge sköna men också högst olika upplevelser, det vet vi. Två veckoslutsevenemang bjöd just på detta. Till det första, på fredagskvällen i Gamleby kyrka, tog sig bara 50 personer. Till årets första Lördagsmusik i Sankt Petri kyrka kom över fyra gånger så många.