Från pojke i rullstol till blivande yrkesdansare

För tio år sedan spelade jag och Gustav Udd i Teaterskeppets "Cirkus Medici". Jag var tolv och han åtta. Tio år senare ses vi igen, på Café Fåtöljen på Söder i Stockholm. På de tio år som har gått har han gått från att vara den lilla söta killen som fick alla roller till att vara en lång och ranglig dansare. - Jag var ganska liten men tyckte att det var häftigt att få vara med i en så pass stor föreställning, säger Gustav, det var då mitt teaterintresse tog fart på riktigt. Speciellt ett minne är särskilt stort för Gustav, när han i rollen som den rullstolsburne pojken blev upplyft i luften och folk jublade när han plötsligt kunde gå. Det minnet fick Gustav att förstå grejen med teater, hur den kan väcka känslor. När jag berättar att jag brukade vara avundsjuk på Gustav för att han var mindre, sötare och fick alla roller så skrattar han igenkännande. För fler roller skulle komma, året efter Cirkus Medici var han med på Astrid Lindgrens Värld som Skorpan/Rasmus på Luffen och fick pröva på den hårda verkligheten att jobba som skådespelare. Den sommaren bodde hans familj på övervåningen av Lotta på Bråkmakargatans hus i parken och blott nioårige Gustav fick finna sig i att leva sin roll varje dag han gick ut i parken. Han hann även med att spela in "Pojken med godisstruten" en film av Hoschang Moschiri som var med på Göteborgs filmfestival. Uppväxten i Överum beskriver han en aning ambivalent. - Jag hade en trygg och härlig barndom, men det fanns inte så mycket att göra i Överum, killarna skulle liksom spela innebandy eller fotboll och tjejerna skulle rida. Ville man då sjunga och dansa så fick man ta sig till Västervik berättar Gustav. I tioårsåldern flyttade Gustavs familj till Linköping när han kom in på Folkungaskolans musikklasser. Det blev sex år av körsång och musiken kom in i hans liv. Teaterlektionerna övergick så småningom i danslektioner och Gustav lade till en hel del produktioner på sitt redan digra CV. Med hjälp av hård träning och den envishet han fått genom sina år inom branschen lyckades han ta sig in på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. När han är klar med sin utbildning kommer han vara utbildad yrkesdansare, redo att ge sig ut i en osäker bransch. Drömmen är att kunna få jobb inom ett danskompani, men han är även öppen för musikaler och liknande, så länge han får hålla sitt konstnärskap vid liv. - Det är en luddig framtid, men jag försöker hålla alla dörrar öppna för att se vad som finns bakom dem.

Från pojke i rullstol till blivande yrkesdansare

Gustav Udd har mycket på gång och en bred bakgrund att stå på, för VT berättar han om barndomen i Överum och resan till att bli yrkesdansare på Kungliga Svenska Balettskolan.