Frågorna obesvarade

Ok, lunga andetag nuförsök vara snäll han har åtminstone försökt
Nej riktigt så allvarligt är det inte, jag skall inte explodera i negativa ordalag och sågningar. Snarare så imploderar jag av besvikelse. Jag ser att Mårten Sandén verkligen har försökt göra något bra, intressant, spännande. Och han når nästan ända fram till målet, och stupar på mållinjen. Det är inte det att handlingen och slutet är dåligt. Det är de obesvarade frågorna som stör mig.

John kommer från en rik familj, och här är de mesta obesvarade frågorna. Han kan inte åka på sin planerade språkresa till Frankrike, utan måste ta ut pengarna för att kunna leva på dem under sommaren. Ja, kära läsare jag är lika konfunderad som ni, för det framgår aldrig något skäl till varför han inte kan åka till Frankrike utan måste gömma sig i ett övergivet lusthus i en bortglömd park i tre veckor. Allt som står är att han inte kan prata med sin "djävla hora" till mamma då det var hon som flyttade ut och lämnade Johns pappa.
Mia, underklassbruden, omges också av frågetecken. Det känns som att Mårten Sandén tagit till olika nödlösningar för att kunna plocka ihop sin story. Problemet är att det märks, storyn blir inte trovärdig och hela boken faller ihop som ett korthus som utsätts för vind. Berättelsen är i grunden bra och Mårten Sandén är en bra berättare. Om det inte vore för att han glömde det mest grundläggande inom författande, att knyta ihop säcken på slutet.