Förorten som hembygd

Har förorten någon historia? Är förorten en riktig hembygd? Många tycks mena att förorten bara är elände, instängdhet och något man vill bort ifrån. Mot denna attityd vänder sig journalisten och författaren Per Wirtén i sin senaste bok. Den är ett försvar av förorten som boplats och hembygd för hundratusentals människor.Själv bor han i förort söder om Stockholm och är uppväxt i förortsradhus i ett miljonprogramområde en bit därifrån.Han vill göra förorten synlig. Som utgångspunkt har han en två dagars promenad till fots från Skärholmen via Flemingsberg, Huddinge, Örby och Årsta till Gullmarsplan. Detta är hans hemtrakter, i dag såväl som under uppväxten på 60-talet.Det är annan bild av förorten han ger oss här, än den gängse. Han skriver om landskapet och husen, om bostäder och allmänningar, om kommunikationer och mötesplatser, och det känns att detta är betydelsefullt. Men det handlar också om det vi inte ser, alla vi andra. Om områdena mellan de angränsande förorterna, om de övergivna platserna, om gamla gångstigar i ett bortglömt gammalt bylandskap.Förorten blir levande och verklig, den får här sin egen individuella prägel, samtidigt som vi kan se sammanhangen.De egna iakttagelserna varvar han med förortens historia från litteratur och samhällsplanering från 1800-talet och framåt. Varför ser det ut som det gör? Varför har Djursholm sin karaktär och Tensta sin? Här finns förklaringen.Per Wirtén skriver engagerat och personligt i en bok som ger en helt ny dimension av förortslivet, och som får mig att känna respekt för hans upplevelser. Min hembygds by på landet med sin långa historia är inte förmer än den förort där han växte upp. Båda är lika betydelsefulla. Ändå pågår kriget mot förorten, där förorten anses som mindre värd än alla andra boställen.Bland annat skriver han om förortsföraktet som många i innerstan visar, och hur segregerat Stockholm blivit. Förortsborna förväntas åka in till City i ärenden för att jobba. Men innerstadsborna åker aldrig ut i förorterna, konstaterar han.Han brukar berätta för människor han träffar att han bor i förort och trivs med det. "När jag berättar det tror andra att jag koketterar, romantiserar förorten och försöker upprätthålla en mångkulturell fasad. Varför skulle annars en privilegierad medelklassperson med vit hudfärg säga något så otänkbart?" reflekterar han.Det är en mycket läsvärd bok han skrivit.