Förakt ? om svenska folket får välja
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vill svenskar bli hånade?! känner jag att jag vill utbrista.
Är det så man ska tolka valet av låt?
Måste man försvara rätten att vara vanlig? Statistiskt sett befinner sig ju de flesta inom ett spann som gör att de kan kallas för just vanliga. Är det tråkigt? Det är möjligt. Är det fel? Knappast! För även om många tycker att livet kanske är lite väl vanligt ibland, så är det tryggt och alla (nåja, det är klart att det finns undantag) vill ha trygghet.
Men Raymond & Maria hånar alla dessa människor som trivs med sina vanliga liv. Som äger villor och båtar och som går till sina fasta jobb. Det låter som bra liv, tycker jag. Jag skulle kunna ge vad som helst för att veta att jag någon gång skulle kunna köpa en bostadsrätt om jag ville.
Trygghet är en lyx som är alltför få förunnat. Lite vanlighet i form av trygghet skulle inte sitta fel, tycker säkert många med mig. För vi gillar trygghet, att ha en fast punkt att kunna ta avstamp ifrån mot äventyret. (Även vanliga människor gillar ett litet äventyr, då och då, kan jag berätta för Raymond & Maria.)
Att Raymond & Marias Ingen vill veta var du köpt din tröja valdes av svenska folket (eller åtminstone de som bemödade sig med att rösta) till årets låt föder två funderingar hos mig:
1) Vet svenska folket att de röstar på en låt som hånar dem? Eller röstar de bara på en låt som har en så klistrig refräng att den bara vägrar att lämna hjärnvindlingarna?
För jag erkänner, jag har också sjungit med för full hals, fastän jag bara mår mer och mer illa av Raymond & Marias von oben-attityd. Vilka är de egentligen att klanka ner på andra, de som själva sällar sig till någon ovanlighetsvanlighet med sina second hand-kläder?
2) Är det här en framgång eller ett nederlag för Raymond & Maria? För de vill väl egentligen undvika allt vad vanlighet heter och då borde det ju inte vara någon höjdare att av svenska folket (ni vet de som har villor och båt och firar semester på Mallis) ha fått utmärkelsen årets låt?
Jag menar: är inte det höjden av vanlighet att gillas av de flesta? Skulle faktiskt tro att det är den korrekta definitionen på vanlig.
Jag ser inget ont i att vilja sticka ut från mängden, det får folk gärna göra för min del (även om de flesta väljer att sticka ut på samma vis som många andra) men att förakta andra för att de lever som majoriteten är knappast storsint. Även vanliga människor har rätt att leva, precis som de som är ovanliga (jag tycker inte om att Svensson ser ner på dem som är udda och original heller). Ingen ska behöva finna sig i att någon annan hånar dem för deras livsstil ? därför är det så märkligt att detta uttryck för vanlighetsförakt valts till årets låt.
Och helt ärligt: hur ovanliga är egentligen Raymond & Maria? De är bara som alla andra, egentligen, och kommer säkert att sluta i suterränghus med golvvärme i badrummet de också.
Nä, stå upp för den du är! Även om det innebär att du heter Johansson (som är Sveriges vanligaste efternamn), drömmer om villa, volvo och vovve och har medellängd.
Själv har jag köpt min tröja på H&M, om någon möjligtvis vill veta.