För långt i fel ände

Det är en sådan bok man hellre skriver själv än läser. Upplägget och grundstoryn är egentligen genial, men i händerna på Jacob Arjouni så blir det inte lika lyckat.
Boken går ut på att en fe kommer och besöker folk som verkligen behöver få en önskan uppfylld. Men när de får sina önskningar uppfyllda, så blir inget som de tänkt sig. Sensmoralen är tydlig, önskningar bör vara just det, önskningar, för annars så blir vi för bortskämda, typ.

Max vill få sin kompanjon att återfå personalens respekt på företaget. Paul vill få tillbaka sin skaparlust. Fru Radek vill återfå sin sons förtroende. Rudolf vill skriva "en riktig bok" och inte bara kiosklitteratur. Och sist Manuel, den misslyckade frilansen som vill ha ett fast jobb på en stor kulturtidning.

Men i den här boken görs ett så tydligt misstag, att hela konceptet faller.
Sagorna är för långa, men i fel ände. Det tar alldeles för lång tid innan fen kommer, när hon gjort det (efter flera sidor, av i vissa sagor intressant berättande, i andra rent dravel) och de fått sina önskningar infriade, så avslutas sagorna allt för fort. Jag vill veta vad som händer sen, inte i korta referat, utan i lite längre berättande.