För dyster för att vara rolig

Jag måste erkänna med en gång: jag gillade inte Karl och Conny. Serieboken är Nickan Jonassons andra om vännerna Karl & Conny som är missnöjda med sina tragiska liv och ser kvällsölen som den enda njutningen. Karl vill skriva en generationsroman men refuseras hela tiden och är tvungen att jobba på en damtidning. Hans bästa vän Conny är fönsterlackerare och har ett förhållande med hans chef.

Karl funderar på att börja knarka för att få inspiration till sin roman och kanske äntligen få den utgiven och Conny vill hitta en väg ur sitt förhållande med kvinnan som är Karls chef.
Visst är serien en intelligent samtidssatir, men för mig är det ändå något som saknas. Den är för grabbig, för tragisk och för dyster för att vara rolig. Visst har den en kul form och en del spännande berättartekniska inslag, som till exempel några sidor romantext illustrerad med bilder i stället för vanliga serierutor, och ordlösa partier som skapar känsla i berättelsen.

Och Nickan Jonasson är väldigt duktig på att förmedla känslor och stämningar med hjälp av sina bilder. Det är faktiskt de ordlösa delarna som jag gillar bäst. Men just den här sortens elände är inget jag roas av. Det spelar ingen roll att det är snyggt presenterat med smarta repliker och intelligenta funderingar. Nej, Karl & Conny kommer inte ta någon hedesplats i min bokhylla och det här var nog första och enda gången jag läste ett album med de två serievännerna.
Däremot blev jag väldigt nyfiken på Nickan Jonassons serie Roberts butik som finns som dagsstripserie. Då gäller det bara att få tag i en tidning där den publiceras...