Fönsterlotten gick till Lotta

Men när hon fick sådana förhinder att hon tvingades tacka nej gick bollen över till Lotta. Det kändes lite ledsamt när det gäller Elizabeth. Mötet med en textilare, så pass okänd i stan och som skulle ge sig på Stora Torget, det lät utmanande.
Men inför Lotta Björn känns utmaningen lika stark. För hur tänker en keramiker angripa torget? Inte heller Lotta är särskilt känd här, trots att hon är en av de infödda konstnärerna. Eller konsthantverkarna - för att täta till ringen kring henne.
Jag vågar påstå att hon är mer känd i konstmetropoler som Stockholm, Malmö och Göteborg än här. På Riksutställningars turné "Hundra tankar om konst och konsthantverk" har hon blivit ett uppmärksammat namn. I Kalmar visades den utställningen sent i höstas. Sedan drog "De hundra tankarna" utomlands.

När Västerviks Konstmuseum invigs den 16 juni är det också dags för Naturummet. Där är Lotta Björn rejält inblandad.
På Liljevalchs Vårsalong finns hon också med. Två objekt visar hon (och läs nu noga!): en kopp och ett fat som står på en plastbricka, hittad på en loppmarknad. Men koppen och fatet är virkade! Men "stelopererade", antar jag. Kontrasten hårt/mjukt fascinerar Lotta.

Lite fakta nu. Född i Västervik. Att konsthantverk drog visste hon tidigt. Upptakten åt det hållet blev ett par år på Helidens Folkhögskola i Tidaholm. Sedan hemma ett år och under den tiden aktiv cirkelledare för keramiklystna hos ABF.
Därefter PKI-skolan i Lidköping. PKI står för porslin, keramik och industri. Nu är vi framme vid 1997, året då Lotta kom in på Konstfack i Stockholm, linjen för keramik och glas där inte minst den kände norske keramikern Torbjörn Kvasbö spred nyttiga kunskaper omkring sig.
Först tre år där till kandidatexamen. Sedan hem hit till Västervik ett par år för det viktiga steget att bilda familj och få barn. Lilla Vera är fem år nu. Men en stor del av den tiden jobbade hon mycket i Lofta hos och åt Gert Karlsson, "indian- och livskonstnären" som säkert många minns.
Åter till konstfack för två år. Totalt fem år där gav henne 200 högskolepoäng och examen "Master of Fine Art". Detta hände våren 2004.

Men nu då? Keramik och Stora torget från VT-fönstren? Klart att man undrar. Lotta fyller snabbt luckan:
- I Konstfackutbildningen ryms en jättestor del för färg och form.
- Det är så länge sen jag tecknade och målade att det pirrar i mig som en spännande nyfödelse, säger Lotta.
Och ivern att komma igång i fönstret, den märks.

Vad är det då som har hänt efter konstfacktiden?
- Ja, säger Lotta, det verkligt stora. I höstas sökte jag Konstnärsnämndens stora stipendium. Inte trodde jag väl särskilt på mina chanser. Men att bara drömma om att något ska hända, det håller inte.
Över två tusen konstnärer sökte stipendierna, varav tio konsthantverkare! Från hela Småland bara Lotta Björn. Och hennes ansökan gick hem. Hon fick 90 000 kronor och kunde äntligen bygga den verkstad - och ugn - hon behövde hemma i Ankarsrum.

När man sätter sig ner och börjar samtala med Lotta Björn slås man direkt av en sak. Hon är en kämpe. Även om det inte direkt står på Konstfacksschemat är kämpa ett ämne. Att inte vara rädd. Att våga ta kontakter. Inte minst med företag. Se till att komma med på utställningar. Inte tigga men erbjuda!
När det gäller VT-veckan var det inte så. Tipset kom inte minst från Elizabeth Christiansson, hon som tvingades avstå. Resultatet kan vi beskåda om en knapp månad på Storgatan 31.Fotnot. På VT:s hemsida, www.vt.se, hittar du fler bilder på Lotta Björn och övriga konstnärer som målar Stora torget i Västervik.

Fönsterlotten gick till Lotta

Den här veckan är det Lotta Björn som huserar innanför fönstren uppe på VT-redaktionen. Från början var den tänkt för Elizabeth Christiansson.