Folkmusik gav klang i kyrkan

Folkmusik i kyrkan är väl inget nytt? - Självklart inte. Hur skulle annars alla våra folkkära psalmer ha kommit till, säger riksspelman Pelle Björnlert, VT-kulturstipendiat från förra året.

Foto:

Kultur och Nöje2008-07-31 00:06
Så sant, så sant. Som ett direkt bevis på detta spelades psalm 269. "Sorgen och glädjen" är just en sådan urgammal svensk folkmelodi, trots att det var en dansk psalmdiktare som skrev den första texten, för nästan 330 år sedan. På självaste skottårsdagen, 29 februari, träffades Pelle Björnlert och den unge organisten, Erik Gruvebäck, och började tala om samarbete. Folkmusik, gärna ny och som kyrkan kan gilla, var målet. Samarbetet kom igång. För Pelle Björnlert gällde det ju inte bara komposition av egna fioltoner. Arrangemang för orgeln blev ett stort arbetsfält.De två tänkte nog redan från början Östra Eds kyrka som premiärplats. Pelle bor ju nära, i Vråka. Kyrkorglar finns för det mesta längst akterut i kyrkorna, på orgelläktaren. I Östra Ed är det annorlunda. Orgeln står långt fram, som ett inre kyrktorn. Uppträder man där kan alla som sitter i kyrkan följa spelet. Så blev det i tisdags.I folkmusiken finns det gruvor med låtar, inte minst små titellösa, unga som uråldriga. "Tema" kallas ofta ett sådant stycke. Till den här premiären hade Pelle Björnlert komponerat två för fiol och orgel och som han lät inringa hela stunden. Vackra, känsliga, traditionsfyllda men ändå med en fräschör som kändes nyfödd. Bland allt annat som de två musikanterna hann med fanns "Pigopolskan den ägta", tillskriven Pehr Hörberg som dog för snart 200 år sedan. Kyrkfolket känner hans namn, bara knappast som låtskrivare. Det är som kyrkomålare han är berömd. I det här stiftet finns 87 altarmålningar, signerade Hörberg! Men polskor var han uppenbart inte heller dålig på. Där finns stoff som Pelle Björnlert och Erik Gruvebäck verkligen får att leva. Programmet var finurligt växelrikt. Och långt - över en och en halv timme, extranumren inräknade. Men särskilt en detalj, en överraskning, vill jag nämna. Bland alla Antonio Vivaldis hundratals konserter finns en som allmänt går under namnet "a-moll-konserten". Tredje satsen i den har Pelle Björnlert "skulpterat om" till en vals. Vals fanns inte på Vivaldis tid, den föddes först på 1800-talet. Men med vilken härlig fläkt Pelle Björnlert har kryddat denna vivaldisats. Hade Vivaldi levt i dag hade han nog fått byta namn till Vivalsi.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!