Alla har arbetat sen i januari och snart går ridån upp för första föreställningen. Det är engagemang och lite jäkt i luften och genrepet ska strax dra igång när VT hälsar på. P-O Ilhammar står bland annat för manus och regi och tar sig tid att prata med pressen.
- Jag undviker ordet buskis för det är inte riktigt det men balansen är svår. Det är ett folklustspel som vill underhålla. Folk säger till mig att det är det som de vill ha, vi behöver skratta lite.
Sällskapet har hållit på i 14 år och de fyra föreställningar som ges brukar vara välbesökta.
- Vi brukar kanske ha sju- åtta platser kvar när vi kör igång varje föreställning, gissar P-O innan han leder oss bakom scenen.
Bakom de välgjorda kulisserna gömmer sig en hel teatervärld och det känns att det är något på gång. Men de flesta tar det hela med ro, påkläderskor, skådespelare och övriga i ensemblen kilar vant om vartannat.
På ett par stolar sitter veteranerna Åke Österberg och Johnny Pettersson i full mundering och kikar igenom manus en sista gång innan det är dags att gå på.
- Nej nu är jag inte nervös, det blir nog värre på fredag innan premiären, säger Åke och kikar på Johnny som tillägger:
- Ja men så ska det ju vara ju, annars blir det inte bra. Man är på tårna på premiären liksom.
Det är många som ger sin tid och sin begåvning till teatern och det är hjärta i produktionen, det märks. Ljud och ljus testas och skådespelarna, alla amatörer, hänger kläder precis bakom scenen för snabb åtkomst. Vissa har flera roller och ombytena måste komma snabbt.
Och så är det igång. Tajmingen kunde vara bättre men det kommer nog till premiären. Den riktiga inlevelsen också men det här är ett genrep. Sånger blandas med upptåg och specialeffekter, för det var nog inte igår som en kvinna flög runt i en fabrikslokal i Överum sist. Direktör Ågren blir ansatt av kvinnorna i sitt liv och det är pengar de vill ha. Det vill förresten alla och Ågren själv ojar sig och har det inte lätt. Han spelas utmärkt av Kjell Ernfridssion. Till råga på allt blir han snart snuvad på sin fabrik, om den slemme grosshandlar´n och advokaten får bestämma. Det vitsas friskt och håller sig över bältet för det mesta.
Hur det går får den som besöker Gjuteriteatern se men förvecklingar och skratt utlovas till den som känner sig hugad. Det är värt en tripp tillbaka till den odefinierbara tid då människor kallades grosshandlar´n och konstapel´n samtidigt som mobiltelefonen också var uppfunnen. Kanske bara i Överum, i folklustspelets värld.