Flygande toner kring nya flygeln

Visst är det intressant och roligt när mer eller mindre okända begåvningar dyker upp och berikar musiklivet i vår bygd.

Vad ska vi kalla gruppen? Hallingebergsprängarna? I mitten pianisterna Virginia Costici och Annelie Lockneman. Bakom dem Roger Lockneman, Erik Berg, Alexandru Costici och Inge Jonsson.

Vad ska vi kalla gruppen? Hallingebergsprängarna? I mitten pianisterna Virginia Costici och Annelie Lockneman. Bakom dem Roger Lockneman, Erik Berg, Alexandru Costici och Inge Jonsson.

Foto: Rune Engelbrektsson

Kultur och Nöje2010-05-03 00:01
Text och foto: Rune Engelbrektson
När en grupp alldeles lokala musikanter ställer upp tillsammans kan upplevelsen bli en annan. Just detta hände i går kväll i Hallingebergs kyrka. Vi som lyssnade fick ett bevis på att det verkligen finns resurser mitt ibland oss. Hallingebergskyrkans nya flygel invigdes. Inte bara kantorn, Annelie Lockneman tog ton på den. Pianisten och musikläraren Virginia Costici fanns där också. Och de två lyckliga damerna omringades av fyra andra, glada instrumentalister: Alexandru Costici violin, Erik Berg violoncell, Inge Jonsson tvärflöjt och Roger Lockneman saxofon. Det var bäddat för en glad stämning, en ton som även kyrkoherden, kontraktsprosten Claes-Göran Thorell är en mästare på att väcka. "Nu trivs jag", var hans inledningsord, och undra på det! Normalt omfattar en konsert så där 4-5 stycken. Här handlade det om 16, de flesta med klassisk dragning. Spridningen gav också var och en av de medverkande chans att "måla" egna porträtt av sitt artisteri: Cellisten Erik Bergs sköna ton i Sibelius "Romans". Paret Costici t ex i finurliga Variationer av franske Charles Dancla och ännu mer lekfulla av ryssen Dmitrij Kabalevsky. Annelie gav ett rent kraftprov i Aram Chatjaturjans agressiva Toccata. Dessutom sjöng hon, bl a Nils Lindbergs tonsättning av en Shakespeare-sonett. Och då fick vi känna vilken strålande röst hon har, både klar och känslofylld. Två styva blåsare fanns med i gruppen. Inge Jonsson med sin silverflöjt och Roger Lockneman med sin gyllene sopransax. Hela kvällen märktes ändå en speciell riktning - invigningen av den österikiska flygeln. Den avslutande psalmen (801) gav förresten direkt order till den: "Sjung till Guds ära som sätter sin färg och förnyar, leker med vinden och far över moln och skyar.....". Ja, så ska det låta. Det var därmed ingen slump att Annelie Locknemans stolta finalnummer var Mendelssohns "Sånger utan ord"!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!