Serieroman Fluffy är en kanin, men han vet inte om det. I stället tror han att singelkillen Michael Pulcino är hans pappa. Michael försöker förgäves förklara hur det egentligen ligger till, men han har ungefär lika stor framgång i det som i att försöka undvika Fluffys dagisfröken Suzanna Owers som tror att hon är Michaels flickvän.
Som den antihjälte han är tar Michael sin tillflykt till Sicilien där han och Fluffy hälsar på släkten.
Serieromanen Fluffy utlovar stora frågor utan svar och inte bli vi särskilt mycket klokare på vare sig kärleken eller Fluffys sanna identitet. Så det är helt riktig marknadsföring.
Simone Lia skildrar en vanlig man med ett ovanligt husdjur på ett vardagligt sätt, men samtidigt helt underbart. På en gång är det här totalt poänglöst och hejdlöst roligt. Det kanske inte alla tycker förstås, men det tilltalar min humor med en kanin utan självinsikt och en berättarröst som är ett dammkorn. Och jag gillar de naivistiska teckningarna som ger fullkomlig rättvisa åt Fluffys minspel och barnsliga förhållningssätt till livet.