Finalkonsert inför spännande äventyr

En av våra kära hemvändare kom till Gränsö slott på lördagseftermiddagen för en konsert. Det var sångfågeln Maria Andersson. Under sina år på Musikhögskolan i Stockholm har hon varit här lite då och då. Den här gången blev det något extra i atmosfären. Vi fick veta att detta var den sista hemma-konserten på mycket länge. Inte bara här i Västervik utan i hela Sverige. En bit in på nyåret flyger hon till Kina för att sjunga där istället - i nästan två år! Ja, visst låter det märkligt. Orsaken bakom har ännu mer färg. Nycirkus är väl ett ord, ett begrepp som började att leta sig in i svenskan från mitten av 90-talet. Den konstformens största aktör i världen är den kanadensiska Cirque du Soleil. Totalt har den nycirkusen omkring tre tusen anställda! Las Vegas i Nevada är en av de mest omtalade spelplatserna. Dessa kanadensare hittade Maria Andersson på nätet (my space)! Blev så nyfikna (tända ska det nog heta) att de mejlade iväg en förfrågan om hon kunde tänka sig att vara intresserad som medarbetare. Nu känns ordet nyfiken rättare, för visst började det kittla i Maria. Så kontakten tog fart, och nu är alltsammans klart. I slutet av januari reser Maria till Canada, och efter en månads träning där är det dags för Kina. Macao blir utgångsorten. Den ligger ungefär lika långt väster ut från Hongkong som Vimmerby från Västervik. Vad händer där då? Det vet Maria ännu ganska lite om, så nu kan jag lugnt berätta lite om Gränsökonserten istället. I annonserna såg det ut som om hon skulle komma alldeles ensam, men naturligtvis hade hon en ackompanjatör med sig, och lika naturligt var det gitarristen Mattias Fjellström. För honom var det inte heller första gången med Maria i Västervik. Mattias har gått ut Musikhögskolan i Stockholm, men det var där de först träffades - och började samarbeta. Nu är Mattias verksam som yrkesgitarrist över ett ganska brett fält. Tillsammans med Maria är han inte bara en följsam, mjuk ackompanjatör. Han lägger ofta in förnämliga solon. I annonsen stod också att Maria skulle tolka Monica Zetterlund och Jobim. Och portugisen Jobims "A felicidade" blev ett av de nummer som riktigt fastnade i en. Inte minst för samspelet genom det fantasirika gitarrarrangemanget och Marias vackra, uttrycksfulla röst. Håller man konsert i adventveckorna tar man självfallet med några sånger med julstämning, och det gjorde Maria, till exempel med "Det strålar en stjärna" och "Merry Christmas". Men intressantare är ändå hennes egna två visor, "Utopia" och "Gränsö udde", den senare lite av en kärleksförklaring. Beppe Wolgers "En gång i Stockholm" vill jag också nämna, särskilt för att man där så klart märker hennes förmåga att tränga in i en text, få ut budskapet. Maria Andersson har egentligen en termin kvar på Musikhögskolan. Men den har hon alltså fått lov att skjuta framför sig ett par år. Att vi kommer att få lite rapporter från hennes Kina-år, det har hon lovat. Spännande är det.