Fem års spaning efter Gottfrid Kallstenius är över

Gottfrid Kallstenius (1861-1943) är väl kanske den konstnär från Västervik som nått störst ryktbarhet utanför hemstadens hank och stör. Och det är inte bara för de solbelysta tallarna. Hans konstnärskap var större än så.Åsa Frosterud Jägerhorn fängslandes redan som ung flicka av hans målningar. Den första bekantskapen med hans konst delar hon säkert med många som studerat vid Västerviks högre allmänna läroverk, för henne blev den livsavgörande skulle man kunna påstå. Tavlan Morgon, som hängde i aulan, väckte drömmar hos henne om att själv välja den törnbeströdda konstnärsbanan. Åsa valde den tryggare banan, som bildlärare.Men Kallstenius Morgon har följt henne genom livet. Hon döljer inte sin harm över att tavlan, som föreställer en solbelyst tall, framför en blek rosa-blå himmel, flyttades från läroverket till det nya gymnasiet 1969. Kallstenius hade själv varit elev i läroverket. Han skänkte tavlan till sin gamla skola på 1930-talet. Nu har Åsa Frosterud Jägerhorn tecknat konstnärens porträtt. Vi får följa den unge Gottfrid från barndomens Västervik till ära och berömmelse. Det var många gånger en svår och hård väg för att få smör och bröd på bordet till en växande familj. Under en period var han mer eller mindre anställd av affärsmannen Axel Ax:son Johnson för att föreviga hans imperium.Men livet var också studier och undervisning vid Akademin, konstnärsstrider, långa och produktiva arbetsperioder på hemmaplan och utomlands, som dagligen avbröts med några timmar vid flygeln. Kallstenius var en mångsidig man. Han skrev också; både poesi och facklitteratur. Somrarna vid Månbacken i Källvik var centrala för hans konst. Månbacken blev för familjen Kallstenius vad Sundborn var för Carl Larssons. Men Gottfrid Kallstenius brottades också med den livslånga sorgen efter brodern Evald, som försvann med Björlingexpedition 1892 i ishavets eviga mörker på väg - kanske - mot Ellesmere Land.Under fem år har Åsa Frosterud Jägerhorn vandrat i Kallstenius spår. Det har bitvis varit en mödosam vandring har vi förstått. I alla fall den sista biten av vägen när det gällde att skapa ekonomiska förutsättningar för att få boken tryckt.Men nu är allt mellan pärmar, rikt och smakfullt illustrerat. Åsa Frosterud Jägerhorn kan pusta ut och luta sig tillbaka nöjd med sitt arbete. Hon har gjort sin läxa väl.