Europes "Final countdown", The Arrows "I love rock n roll" och Scooters "Faster Harder Scooter". Gissa vilken idrott jag tänker på? Du får en ledtråd, det handlar inte om konstsim. Nä, den gemensamma nämnaren är givetvis ishockey. En riktigt bra hockeymatch innehåller, i tur och ordning, iskall betong under fötterna, varmkorv i papper och lite avdankad glamrock, alternativt en snutt 90-talstechno när det blivit mål eller när en spelare muttrande åker mot utvisningsbåset.Publiken jublar eller buar i takt till frenetisk bas eller elakt intensiva trummor.Och kanske är hockeysupporters faktiskt idrottens svar på hårdrockare. De älskar ett spel som är hårt, går snabbt och är en alldeles egen liten värld där bekvämlighet och nytänkade inte är några nyckelord. Själv drar jag givna paralleller mellan hockeyfantaster och övervintrade rockers som ser en stelopererad Lemmy för 18:e gången (och förvånat konstaterar att nä, han rör sig inte i år heller). Varmkorven har bytts mot någon av kamraterna Johnny (Walker), Jim (Beam) eller Jack (Daniels) - annars är det exakt samma sak. Till och med outfiten är likadan; fotriktiga skor, rejäla fickor att lägga snusdosan i och ett stort pedagogiskt märke som visar favoritlaget/bandet. Jag har mer eller mindre frivilligt befunnit mig i olika islador genom åren. Spelarna byts ut, likaså sponsorskyltarna i rinken och ibland ändras till och med spelsystemen. Men musiken - den spelas ta mig tusan fortfarande på kassettbandare och senaste gången någon bytte band var 1999.Samma sak med hårdrockskonserter. Trots att det sällan varit min egen idé har jag stått framför scenen när Slayer, Black Black Sabbath eller Motörhead har laddat ur. Gedigna rockband som visat upp en variation som får bockstensmannen att framstå som ett under av spontanitet. Så, hockeysäsongen har precis dragit igång - och oh, well. The same procedure as last year?Att det skulle bli några överraskningar är väl ungefär lika troligt som att Lemmy bjussar på några steppsteg under nästa Motörheadspelning.
