Fasansfull skildring från helvetets förgård

Shlomo Venezia är grekisk jude med italienska rötter. Han växte upp i Saloniki. 1944 förändrades hans liv för alltid. I många år har han burit sin ångest och sina minnen inombords. Få har velat lyssna på hans berättelse. Nu har Béatrice Prasquier skrivit ner hans historia. Översatt av Lotta Riad. I den här lilla boken vittnar han för eftervärlden om den fasansfulla tid han hade i Auschwitz.Det är en av de mest skakande ögonvittnesskildringar från lägerlivet som jag läst. Och jag har läst hyllmetrar om nazismens övergrepp. Men det är sällan som nazisternas grymhet blivit så naket och tydligt skildrat. Det är som en lång, äcklig mardröm från historiens skräckkabinett.Under tiden i Auschwitz-Birkenau tvingades Venezia arbeta i Sonderkommando. Det var ett specialkommando som tvingades till de vidrigaste uppgifterna i lägren. Det var männen i Sonderkommando, som fick hjälpa sina olycksbröder och -systrar in i gaskamrarna.Det var Sonderkommando som fick släpa ut de döda, klippa av kvinnorna håret, dra ut guldplomber och tandproteser, kasta in liken i ugnarna och krossa eventuella benrester som inte förvandlats till aska.Shlomo Venezia befann sig Auschwitz under upproret i oktober 1944. Det var kanske hans smala lycka. Arbetarna i kommandona blev annars inte så gamla. Oftast brukade de avrättas efter några månaders tjänst. Vittnena till de ohyggliga brotten skulle för evigt tystas.Tack vare en klok kapo överlevde Venezias kamrater i Krematorium III. Kapo Lemke insåg tidigt att fångarnas uppror skulle misslyckas, att de blivit förrådda, att allt gått åt helvete. På två dagar dödades 452 medlemmar ur Sonderkommando. Den 18 januari 1945, vid evakueringen, inleddes dödsmarschen mot lägren i det tyska riket. Venezia överlevde även den. Han hamnade först I Mauthausen, senare i Melk och Ebensee.Erfarenheterna från lägren har förstört Shlomo Venezias och många andras liv. Minnena från utrotningsfabrikerna vill inte försvinna. Han har aldrig riktigt kunnat lämna krematorierna. Stanken och skriken har inte gått att förtränga. Det är en sorg och en skam för alla anständiga människor.