Marcus Tullius Cicero (106 f Kr-43 f Kr) var en av Roms stora politiker - kanske den mest begåvade och briljante i sin tid. Hans tal, brev och hans filosofiska tankar läser vi än i våra dagar.Han var en uppkomling ur riddarståndet, som hade studerat grekiska, filosofi och retorik. Hans begåvning gjorde honom känd redan som ung student. Han var en lysande talare och advokat. När Cicero valdes till kvestor på Sicilien 75 f Kr klagade befolkning i högan sky över att ståthållaren Gajus Verres plundrade och plågade befolkningen som vände sig till Cicero för att få hjälp. Han vågade och tog strid mot den mäktige Verres. Han fick honom till slut fälld och landsförvisad, mycket på grund av sin förmåga att tala och elda massorna.Det är ungefär där - vid förberedelserna för striden med Verres - som Robert Harris låter den här berättelsen ta sitt avstamp. Den slutar några år senare när Cicero vunnit konsulsvalet 64 f Kr. Författaren låter Ciceros "skrivarslav" Tiro föra pennan. Det är han som på ålderns höst (han lär han blivit nästan 100 år) berättar sin herres historia. Tiro var en mycket begåvad man och bland annat "pappa" till snabbskriften, eller stenografin som vi kallar den i dag.Det är en välskriven historia (översatt av Leif Janzon) om ett fängslande människoöde, kryddat med skvaller och intriger. Dessutom får vi lära oss "att makt skänker människan mycket av det goda i livet, men rena händer ingår sällan i den gåvan."
