Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I helgen fick jag en stadig nostalgikick. Jag var på födelsedagskalas med 1994-tema. På med jeansskjorta, skinnväst och nitbälte från Storcks. Mingla med kråsblusar, Nirvanatröjor och Levis 501:or. Dansa till eurodisco och trallpunk. Jag var inte beredd på att man skulle kunna bli så nostalgisk över en tid som inte var så länge sedan. Men jösses, jag har ju blivit dubbelt så gammal sedan dess och så gott som alla kompisar har börjat med bebisavel. Annat var det 1994. Det var året jag började sexan på Åbyskolan i Gamleby. Min skivsamling bestod av ungefär fyra skivor: Ace of Base, E-type, Mega Dance och Nordman. Blandbanden innehöll en skön mix av Trackshits och avspelade trallpunklåtar med De lyckliga kompisarna och Dia psalma. Ingen talade om för mig att denna stilblandning var ett brott mot allt vad musiksmak heter. För det var det nog ingen som visste. Vi levde i vår Gamlebybubbla, läste Okejtidningar, följde tv-såpan Tre Kronor och gjorde "Brolinare" när vi hoppade i från bryggan i Hammarsbadet. De som jag trodde hade koll beställde skivor från Ginza, jag nöjde mig att beställa katalogen och sätta kryss lite här och var. Modemedvetenheten låg på ungefär samma nivå som musiksmaken. Hade man tur fick man åka med mamma till stan och handla i den dyra märkesbutiken JC. Hade man mycket pengar att röra sig med kunde man lyxa till det med ett par Crocker, annars blev det budgetalternativet Davys. Och det var inget alternativ, då var det nästan bättre att åka till Klädhuset i Falerum och plocka ut något märke som ingen hade hört talas om. Tröttnade man på sin garderob var batik ett alltid lika kul sätt att fräscha upp kläderna med. I med lite lila färgpulver i en hink, på med gummisnoddar på kläderna och vips så var kläderna som nya. Batik-t-shirt utanpå batikpolo, en lugg sprayad för att stå emot orkanvindar och en lätt (kraftig överdosering) dusch med Date-parfymen, sen var man redo för disco! Jag hoppas att bynn fortfarande är lika oglamourös och töntig som när jag var liten, för fan va skönt det var att växa upp och tro att man var ball för att man hade råd att köpa tio Banana skids och en Adidaströja med fyra ränder.
