Jag frågade mitt 12-åriga barnbarn om han visste, men han sa sig inte ha en aning om vad det betydde. Och hur skulle han kunna veta att det fanns en tid när bonden åkte med häst och vagn till kvarnen med sina säckar med säd för att mala till mjöl och att det då gällde att var ute i god tid så man slapp stå och vänta på de andra bönderna som var ute i samma ärende.
Medan jag uppehåller mig vid språkliga uttryck med lantbruksanknytning drar jag mig till minnes när min föregångare som lokalreporter Thorsten Bäckmark en gång gjort ett reportage om amkor. Det var något ganska nytt då, att man lät kalven gå kvar hos kon och äta bäst den ville. För någon på tidningen var företeelsen okänd så han ändrade till ankor. Att det var något helt annat fick han klart besked om av skribenten, var så säker.
Nu är det inte bara ungdomar och stadsbor som kan ha svårt för uttryck av olika slag, ännu värre är det för dem som kommer hit från andra länder och ska erövra vårt språk. En man från före detta Jugoslavien som en gång åkte med mig till Västervik frågade vad det var för åldersgrupp på barnen som gick i Rödsle plantskola. Han visste att i en skola går det skolbarn, att det här var en plats för omskolning av växter var inte så lätt att förklara.
En annan språklig finess som vi använder oss av är orden: tänka, tycka och tro. I de språk som jag har någon insikt i så finns ett ord för alla uttrycken. Många som talar svenska mycket bra och grammatiskt riktigt går bet på när dessa ord ska användas. Kanske det bara är vi som fått svenskan med modersmjölken som hör hur det ska vara. Någon grammatisk förklaring har jag inte lyckats hitta på varför det inte heter "Jag tänker att jag blir frisk snart" utan "Jag tror att jag blir frisk snart".
Ett betydligt mer pinsamt exempel på språkförbistring berättade Teodor Kallifatides om när han en gång besökte biblioteket i Västervik. Han hade just börjat erövra det nya språket och tyckte väl att han ville imponera på en kvinnlig bekant han mötte en dag. När hon frågade hur han hade det i sitt nya hemland hade han tänkt svara som en riktig svensk att: "Jo tack, det knallar och går." A i knallar bytte han ut mot ett U och det hela fick en helt annan effekt än han hade räknat med. Tänkt så galet det kan bli om bara en ynklig vokal hamnar fel.