Jag har börjat vackla i min tidigare bergfasta övertygelse om att facebook "suger", för att använda ett av min brorsons favorituttryck. Ja, jag vacklar alltså i fråga om facebook nu när pionjärerna och "de som är på hugget" för länge sedan tröttnat och gått vidare till något annat som känns fräschare och mer spännande.Men intresset har trots allt bara svalnat marginellt. Det är bara att konstatera att facebook fortfarande är en omåttligt populär företeelse i Sverige. Själv har jag på sistone blivit bearbetad från alla håll av vänner och bekanta som tycker att det verkligen är på tiden att jag tar mitt förnuft till fånga och går med. Tydligen finns det enbart fördelar med ett medlemskap i facebook... Jag misstänker starkt en komplott! Att vägra facebook har blivit något av en principsak. Men som sagt, jag börjar vackla ... Komplotten har haft effekt. Sorgligt men sant. Tvivlet beror framförallt på en känsla av utanförskap. Ja, man känner sig faktiskt lite "utanför" som icke medlem av facebook, trots att det är alldeles självvalt. Alla som vägrar facebook vet med säkerhet vad jag syftar på. Att vägra facebook innebär nämligen att man går miste om en hel del viktig, och för den delen oviktig, information (läs skvaller). Och det vill man ju inte, men utanförskapet ingår så att säga i dealen. Jag kan absolut se fördelarna med facebook. Här kan man hitta gamla vänner, kommunicera och sprida information på ett effektivt sätt. Följa hur vännernas barn, som man inte ser särskilt ofta, växer. Och så vidare, och så vidare. Men när ska man ha tid att pyssla med detta? Det är ett mysterium för mig. Jag tillbringar tillräckligt mycket tid vid datorn som det är. Och hur undviker man att "facebookandet" blir ytterligare ett prestationskrav? Vitsen är ju regelbunden uppdatering.Och vid närmare eftertanke, kommer jag verkligen att börja umgås med mina gamla "konfirmand-kompisar" igen bara för att jag hittat dem på nätet? Och framförallt - känner jag ett skriande behov av att redovisa hur många vänner jag har i en spalt på internet?Mitt inre för en viljornas kamp. Kanske ses vi där ute snart. Eller också inte ...
