Eva Hagman skildrar samtidens runor
Foto, textil och betong är basen i Eva Hagmans nya utställning "Mänskliga spår" på Storgatan 31 i Västervik. Mänskliga spår syftar på det hennes utställning består av, nämligen dokumenterat klotter i olika former.
- Det ligger små godispapper och glimmar till. Ingen bryr sig om godispapper men jag tycker inte de är något man ska förakta, så jag stoppar in dem lite här och var, säger Eva Hagman.
Motiven på hennes tavlor är alla hämtade från foton hon har tagit. Mänskliga spår i form av ristningar i träd och klotter på väggar.
- Man ser det ju precis överallt runtomkring sig. Jag har alltid gillat det där "skräpet" som finns men ingen bryr sig om.
- Och så kan man se det som en dokumentation av samtiden. Klotter kan man säga är samtidens runor och jag vill dokumentera och bevara dem.
Eva Hagman tror att människan har behov av att sätta spår efter sig och att det är därför vi lämnar efter oss klotter.
På en av väggarna hänger tre tavlor där två av dem har motivet av något som ser ut som en människa som sprutar färg med en sprayburk på en vägg.
- Det klottrades här utanför Bokia. Det är någon som har använt en schablon för att göra den och folk blev jättearga på klottret, men jag blev så lycklig och gick genast ut för att fotografera det säger Eva Hagman.
- Jag har funderat mycket på det här klottret. Jag förstår inte att någon har lagt ner så mycket arbete på att avbilda sprejande små tanter.
Annat klotter på utställningen är ord och bilder som är inristade i kyrkbänkarna i Sankta Gertruds kyrka. Här har hon hittat mycket intressanta inristningar, några så gamla som från 1600-talet.
- Så hittade jag en där det står "Korfirmationon 26/7 1864". Det tyckte jag var roligt. Och det är ju dessutom historiskt intressant.
Något som återkommer i flera av tavlorna är ordet "think".
- Alla de här små "think" som man hittar runtom i stan blir jag på så gott humör av, säger hon.
- Men man måste vara uppmärksam för att se dem för de är rätt snabba med att måla över dem.
Så jobbar vi med nyheter