Ett verk av förbluffande genialitet

Jag har alltid haft svårt för noveller. Många novellsamlingar har jag öppnat och sedan lagt ifrån mig eftersom jag tyck att novellerna saknat både historia och poäng. När jag läser Dave Eggers novellsamling Hur vi hungrar funderar jag över novellens funktion - och jag tror att jag är lösningen på spåren. Jag har varit för fokuserad på att texterna ska ha ett budskap som uttrycks i själva berättelsen.
Så är det inte alltid och jag har missat att författaren vill förmedla en känsla eller en tanke och formatet tillåter också språkliga experiment som skulle bli läsaren övermäktiga i längre texter. Sådant tycker jag om och Dave Eggers lär mig att njuta av texter som inte ens är två sidor långa.

Dave Eggers är grundare av den satiriska tidskriften Might - ett arbete som han skildrar jämsides med kampen för överlevnad efter föräldrarnas tragiska bortgång i sin debutroman Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet. En bok med en sådan titel kan man bara inte låta bli att läsa, tänkte jag och hade inte ändrat mig då jag slog igen den. Dave Eggers har hand med språket och hans roman fick mig också att läsa novellsamlingen.
Jag är inte besviken.
Även i det korta formatet är Dave Eggers ett geni. Han ger oss inblick i sökande människors tankevärld, genom ögonblicksbilder och genom skeenden. Alla de personer som träder fram i hans noveller är hungriga, som bokens titel antyder. De väntar, längtar och åtrår, men deras längtan blir inte riktigt tillfredsställd.

Mest fångar mig berättelserna om Rita och om Basil. Rita har hela sitt liv låtit andra avgöra vad som är bäst för henne. Nu befinner hon sig på en klättring uppför Kilimanjaro som hennes syster bokat men själv uteblivit ifrån. Hennes längtan är efter J.J. och Frederick, fosterbarnen som hon älskar och funderade på att adoptera, men som hennes föräldrar befriade henne ifrån.
Basil förekommer inte i en egentlig novell utan i förstadiet till en. Dave Eggers ger oss sina anteckningar inför skrivandet av en novell om en man som vill dö inför en storpublik. Det är ett spännande grepp som jag tror ger mer än vad själva novellen skulle ha gjort.
Jag kan inget annat än applådera.