Ett trovärdigt pappaporträtt

Jag tror jag blir religiös, det finns hopp för den svenske mannen, hurra! Det finns män i det här landet som kan skriva böcker där de inte super sig dyngfulla och tycker synd om sig själva. Det finns svenska män som har det skitigt men inte sjunker ner i misär och hatar allt utan vill fixa det.
Daniel Möllberg berättar om föräldraskapet ur en mans perspektiv, utan att måla kvinnor som satmaror och utan att tycka synd om sig. Helvetet med bytesdagar, pappadagar, utan-barn-dagar.

Att återvända till världen efter separationen, ett försök att vara jämställd, försök att vara förebild, ett försök att börja om igen. Att undvika att använda barnen som redskap mot varandra, att låta bli att muta barnen med godis.
Alexander har separerat från Sofia, de delar vårdnaden om två barn. Nu måste Alexander fixa till sitt liv och det är inte så lätt tydligen, det skall fixas jobb, bostad och nytt socialt umgänge.

Daniel Möllberg låter oss ta del av denna resa på ett milt sagt humoristiskt sätt. Ibland blir det lite klichéartat med exempel på olika sorters singelmammor, pappor och svärföräldrar, men det gör ingenting för igenkänningskomiken är träffande som en barnspark i magen.
Daniel Möllberg fångar Alexanders kärlek till sina barn, försök att vara bitter, desperation och velande i ett träffande porträtt, ett av de mest trovärda mansporträtt vi sett i den svenska litteraturen på länge, hurra.

Men jag blir oroad, över att folk i dag verkar skaffa barn utan att egentligen tänka efter. Folk verkar inte förstå vilket ansvar det är med barn, att de inte kommer att ha tid till något annat, allra minst sig själva, under de kommande åren. Folk verkar skaffa barn som något man skall göra, mer än att det är något man vill.
Dessutom så verkar folk skaffa barn för fort och så vips tar kärleken slut och man står där och skall slås om när man ska ha barnen, när man inte skall ha barnen, sin före dettas nya och sitt ringa värde på partnermarknaden.
Dessutom så lyckas Alexander hamna i en klassisk kvinnofälla (som man) nämligen; pluggar under småbarnstiden och när det är hans tur att göra karriär så står han där som singel och utan pengar.

Men jag har ett tips till alla där ute om hur ni gör för att inte hamna i Alexanders situation. Dra följande mantra varje dag: "Jag skall inte skaffa barn förrän jag är färdigutbildad, har ett bra jobb med hög lön och bra semestertider och har tid att vara borta. Jag skall ge mina barn semestrar och minnen istället för att köpa dem lyckliga med billiga leksaker från Taiwan. Jag skall alltid älska mina barn men inse att kärleken till min partner kanske inte håller för evigt. Enda sättet att överleva är att acceptera detta och göra så bra jag kan för mina barn"
Gör ni det så lär ni inte få Alexanders problem. Med andra ord: ni lär inte få några barn alls och då blir frågan om jordens överbefolkning löst också.