Ett slitet skaft av trä
Ja, det låter sig ju sägas 1993, och också i dag, men när Helge debuterade under mitten av sjuttiotalet kan med förlov sägas att den framväxande glesbygden var poetens ämne. Om inte annat blir detta påtagligt under läsningen av nyutgåvan av samlingen Den långa resan till nu som utkommer i vår.
Den som sörjde avvecklingen av landsbygden, de många småbruken till exempel, kunde i flera författares verk drabbas av nostalgins sockersöta vemod inför uppräknandet av övergivna hus och uthus.
Per Helge skriver i samband med en auktion:
"Livet
Den långa vägen till den grop där allt
myllas igen
Återstoden: ting och föremål, symboler för
ett liv och dess osynliga liv
Allt säljbart till högstbjudande
Fotogenlampor och andaktsböcker, hästskor och
hackor, spruckna soppskålar och oanvända frackbröst."
Vad allt ska sägas om dessa tidsdokument trettio år senare? Möjligen att den där hackan kastats bort, eller målats svart av någon sommarboende från Tyskland som finner artefakten pittoresk på väggen till uterummet! Kort sagt, vi lever redan i ett i det närmaste utbytt kulturlandskap.
En recensent uppmärksammade tidens flykt och hur fort det mesta förändras i vår tid när Helges bok utkom första gången. Vad ska då inte sägas om tidens tjurrusning idag? Nu har ytterligare tre decenniers tidslager lagds över stengrunden. Det finns anledning att stanna till inför Per Helges dokument. Att begrunda historien är sällan fel. Inte heller samtidsarkeologi.
Författaren har sina rötter i Locknevi, och gick i realskolan och gymnasiet i Västervik innan han flyttade till Västmanland. Flera av dikterna är skrivna med miljö hämtad från skogsbygderna väster om Västervik.
NY BOK
Per Helge <BR><STRONG>Den långa resan till nu </STRONG><BR>Rallarros
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!