Ett skrämmande övergrepp

Lika bra att säga det med en gång: det borde vara lag på att varenda osnuten jagsvag pojkspoling med tveksam kvinnosyn ska se den här filmen. Kanske även med uppspärrade ögonlock à la "Clockwork orange". För gudarna ska veta att det är svårt att titta ibland; den inledande våldtäktsscenen är bland de otäckaste jag sett på länge. Sällan har ett övergrepp skildrats så ingående och utdraget. Och sällan har det känts så genuint vidrigt - det vill säga verkligt.
För Daniel Fridell har verkligen lyckats till slut. "Under ytan" var också smärtsam, men - i alla fall som jag minns den - inte fullt lika rakt in i hjärtat och magen som "Säg att du älskar mig". Här kastas vi rakt in i den verklighet som åtminstone jag bara känner till från rubrikerna: tjejer som lägger ut bilder av sig själva på nätet, snubbar som tror att nej är ett ja eller skiter i skillnaden. Den verklighet där en flirtig tjej per definition är en gangbanghora som bara väntar på att första bästa finnfeja ska pilla av henne kläderna. Hade jag varit tonåring i den miljön hade jag inte klarat en sekund innan kallingarna suttit som en permanent luva. Man blir fan mörkrädd.

Skådespelarna är genomgående oprövade, unga kort. Naturligtvis är det inte Oscarsklass på alla scener, vissa gånger blir det amatörteater. Men påfallande ofta bränner det till, blir dynamiskt och berörande. Speciellt Haddy Jallow som den våldtagna Fatou gör en fantastisk insats. Hennes vittnesmål i den avslutande rättegångsscenen är riktigt, riktigt bra skådespeleri. Även Mohamed Said som den empatistörde förövaren Raddi är trovärdig in i minsta lilla blick.
Alla pojkar mellan 13 och 20 måste se den här filmen. Om de vågar.