Ett riktigt lyft med gospel

Fullt i kyrkan fast det inte var första advent! Visst brukar Lördagsmusiken (en gång i månaden) locka folk, men inte sådana kraftfält som den här lördagens. Evangeliet i en musikalisk famn som gospel har verkligen dragningskraft.
För ett par veckor sen kom gospelledaren Jonas Engström till Hjorteds kyrka för en liknande historia, fast i något mindre format. Nu var det Lasse Axelssons tur, i Sankt Petri. Det är han, med hjälp av Jonas, som driver Gospelfestivalerna i Stockholm. Sedan 1988!

Lasse Axelsson är Mr Gospel i vårt land. Varje år är han i USA, mest långt söderut, några veckor och hämtar ny inspiration. Och inspiration, det är vad han injicerade i de kyrkosångare som de två västervikskantorerna Elisabeth Ingelberg och Cecilia Tengver inspirerat att ställa upp.
Totalt stod 116 sångare i koret och sjäng så det slog gnistor under kyrktaket. Tänk bara att se en kyrkokör med ansikten som glittrar mer än kyrkans vanliga levande ljus. Och tänk en bunt kyrkosångare som är så långt inne i gospelrytmerna att hela kören gungar, liksom lever i transdans!

Lasse Axelsson kallar detta "Allmän rösträtt". Det tog tid innan Svenska kyrkan lät upp sina portar åt det hållet. Idag känns det fritt fram och det ska vi vara tacksamma för. Spontana applåder, som annars ofta kan störa den kyrkliga stämningen, hör här till den glada gemenskapen.
Etthundrasexton sångare. Från kyrkokörerna i Sankt Petri, Johannes, Nikolai. Men också från Ungdomskören och sångkonfirmanderna. Dessutom från Gladhammar/Västrum och Törnsfall för att inte tala om kören Cantabile samt sångare från norra Tjust som helt enkelt inte kunde motstå chansen.

Förberedelser i de enskilda körerna har väl pågått en tid, kan jag tänka mig. Men hur kunde Lasse Axelsson på några få eftermiddagstimmar denna lördag samla ihop alla dessa röster med all denna skilda bakgrund till en kör som lyfte så härligt när det var så dags?
Det handlar om att föda mod, och det är vad Lasse A gör:
Lägg undan nothäftet, öppna gapen, häng med mej, sjung ut!
Egentligen fick hela församlingen samma behandling. När det hela började tog det inte mer än tre toner från Lasse A förrän hela kyrkan sjöng.

Utgångspunkten för sångerna var häftet "Gospel på svenska" som just Lasse Axelsson och Jonas Engström kom ut med alldeles nyss. Oftast är det också riktigt bra bearbetningar, språkligt, känsligt. Att de under timmen det handlar om även gled över till amerikanska ursprungstexter stärkte minnet av äkta svart känsla från slaveriets tid och hopp om befrielse.
För att en konsert som den här ska fungera krävs inte bara vad jag nämnt, alltså inspirerade sångare och en ledare som förmår övertyga.
Det behövs en pianist som är lika initiativrik och lika följsam och lika tänd som alla de andra. Den här gången hette han Jonas Walve, äkta gospelpianist och inkörd på Lasse A:s ledarskap.

Lasse Axelsson sjöng själv många solodelar i sångerna. Men han släppte också fram en annan solist, unga Mirjam Oscarsson som går på Gymnasiets estetiska program. Hon sjöng en traditionell gospel som Lasse A gjort en svensk bearbetning av, "Jag vill börja om igen". Att Mirjam har en röst värd att satsa på, det fick vi veta.
Det har förresten alla som var med. "Allmän rösträtt" är inte bara en dörr till musikalisk förnyelse/befrielse i kyrkorna. Det är biljetten till en upplevelserik långresa!