Ett musikaliskt samspel på rätt väg

I den nutida regionförstoringen inom Svenska kyrkan skulle man kunnat tro på ännu ett steg igår kväll i Östra Eds kyrka. Men så var det inte. Däremot ett alldeles nytt samarbete där både Norra Tjusts pastorat och Valdemarsviks var inblandade. Erik Gruvebäck, kantor i det senare, och Marie Widerström, Norra Tjusts sångpedagog, handlar det om.De har två har känt varann länge. Att samarbeta har växt från idé till verklighet. Premiären kom alltså på Nyårsdagen med en musikgudstjänst.Temat var "Ge oss fred!". Och Erik inledde alltsammans med att läsa Tennysons berömda Nyårsdikt, den som Jan Malmsjö drar på varje nyårsafton i tv. Nog kändes Erik Gruvebäcks sätt att ge dikten en fundersam ton mer behaglig, mer tankeväckande än Malmsjös spektakel.Temat, bönen om fred, känns ändå som en vilsen fråga. Vem kan ge oss fred utan människans medverkan. Ser man över världen är den vi kallar Gud är inte särskilt framgångsrik. Men temat andas hoppfullhet hela gudstjänsten igenom.Erik Gruvebäck och Marie Widerström är båda mycket speciella musikaliska personligheter. Hittills har vi naturligtvis mest hört Marie sjunga och Erik spela. Men här i Östra Ed bytte de ofta dessa roller, även om Marie kom att dominera sånginslagen. Det blev bekanta Händel-toner, med Marie som sångsolist och Erik vid orgeln. Ännu fler sånger där Marie vackra mezzosopran fick luft, som till exempel i Py Bäckmans "Gabriellas sång - jag vill leva lycklig" och Erik Hallins "Vilken värld det ska bli". Där - och fler andra gånger - stod Erik Gruvebäck för pianoackompanjemanget men gick också ofta in i sången så att det hela växte till duetter.Apropå Py Bäckman så kom de två med en lite ny version av hennes "Stad i ljus" (tänk på Tommy Körberg) med titeln "Sprid ditt ljus", säkert för att bättre passa stundens tema.Erik Gruvebäck och Marie Widerström hör till Tjustbygdens verkliga talanger, det är bekant sedan länge. Men lika är de inte. Maries röst är överlägsen Eriks, även om det känns som att han är på rätt väg. Detsamma går förresten att säga om hela deras första gemensamma grepp. Entusiasmen är fruktbar och en viktig språngbräda. Men för att det ska bli så fint som vi har orsak att vänta oss krävs en hel del mer jobb. Inte minst när det gäller hur de ska "samverka" med de ljudtekniska hjälpmedlen för att verkligen nå ut med sina budskap, både de musikaliska och tematiska.Som ett första försök räckte det. Men kom igen, Marie och Erik! Ni kan mycket mer än så!