Ett ljus långt bort

Skilsmässor är sällan roliga. Åratal av undertryckt ilska, ouppfyllda drömmar om kärlek och grusade förhoppningar om ett liv som aldrig nådde dit man ville - när explosionen slutligen kommer och barnen kallas till "familjekonferens" - hua, då är det inte lättviktig komik som väntar i biostolen.
"Squid and the whale" handlar om en intellektuell författarfamilj i Brooklyn i mitten av 80-talet. Fadern (Jeff Daniels) var en gång firad författare, nu har karriären gått i stå och bitterheten mot hustrun (Laura Linney) vars texter börjar ta sig in i intelligentsians onaniobjekt nummer ett - The New Yorker - börjar ta sig lika okontrollerade former som hans bohemiska skägg. Hon har å andra sidan under flera år dövat sin växande ensamhet genom otrohetsaffärer. I mitten står barnen som omedvetet väljer sida - "jag och mamma mot dig och pappa" som yngste sonen Frank uttrycker det i inledningen när de delar upp sig i lag inför en dubbelmatch i tennis.

Regissören Noah Baumbach har byggt filmen på sin egen uppväxt. Hans karaktär är den äldre sonen Walt, sistaårselev på high school. Jesse Eisenberg är utmärkt i rollen som den osäkre ynglingen som kopierar pappas åsikter rakt av, vilket avslöjas när flickvännen faktiskt tar sig tid att läsa Kafkas "Förvandlingen" som han uttryckt tvärsäkra åsikter om men aldrig tittat i. "Yeah, it?s very ... kafkaesque" får han till sist ur sig, krossad som en skalbagge under hälen och redan sökande efter ett sätt att göra slut på relationen.
Det är genomgående skådespelarnas film. Särskilt Jeff Daniels gör ett hjärtskärande porträtt, hans karaktär Bernard är sällan sympatisk men ändå känner man för den slocknade stjärnan som raggar upp 20-åriga litteraturstudenter för åtminstone tillfällig bekräftelse. Även Laura Linney, som brottas med skuld över glädjen att äntligen övertrumfa sin pompöse make, är strålande.

Trots det deprimerande temat så inger också "Squid and the whale" hopp. Slutet, där den kryptiska titeln får en typ av Rosebudförklaring, visar på ett ljus långt bort i tunneln. Sammantaget skulle jag därför kalla "Squid and the whale" den bästa film jag sett på bio i år.