En gammal kvinna sitter på ett ålderdomshem och ser tillbaka på sitt liv. I korta fragmentariska återblickar så spelas scener ur hennes liv upp. Berättandet är rappt och koncentrerat, inga onödiga utsvävningar. Med korta kärnfulla meningar skildras ett liv kantat av död och olyckor, kvinnans brist på känslor gör att hon känner sig som en zombie. Det är tydligt att kvinnan är ett offer för ett trauma och helt har stängt av sig själv. Bokens andra del handlar om en annan sorts zombie, en lobotomerad man på ett psyksjukhus i Sverige, helt oförmögen att styra sig själv.Magnus Hedlund använder sig av en sprängfylld men ändå kort prosa, korta små meningar bildar ett lapptäcke med dessa historier som motiv. Med en klar känsla för det mänskliga psyket och dess förmåga att anpassa sig så ger han oss trovärdiga porträtt av människor sargade av människans intolerans. Kvinnans historia är löst baserad på decembermorden 1982 i Surinam. Då historien är helt fiktiv (ingen kvinna fanns med bland offren) är det ett bra exempel på när fiktion överträffar verkligheten. Man får en inblick i människors kamp för sitt egen självständighet utan att tyngas ner av för mycket fakta. Också den kortare delen om mannen har sin litterära poäng. På bara några få sidor så lyckas Magnus Hedlund skapa en person av kött och blod, men även avsluta sin historia på ett värdigt sätt.
Ny bok
Magnus HedlundOdöda, odrömdaAlbert Bonniers Förlag
