Ett historiskt bedrägeri med dolda talanger

Jakten på framgång kan ta sig de mest märkliga uttryck. För att imponera på den habsburgska kejsarinnan Maria Theresia uppfinner friherre Wolfgand von Kempelen i slutet av 1700-talet en schackmaskin, en tänkande automat som ingen kan besegra i konungarnas spel.
Men automaten är en storstilad bluff, inuti den gömmer sig ett schackgeni i dvärgformat. Dvärgen Tibor har räddats av Kempelen ur Venedigs fängelser och i gengäld tar han anställning som schackmaskinens hjärna.

Kejsarinnan blir överväldigad, men hennes hovmekaniker, urmakaren Friedrich Knaus, fattar misstankar. Han lejer den vackra konkubinen Galatée att under namnet Elise ta tjänst hos Kempelen för att avslöja det förmodade bedrägeriet. Ett jobb som visar sig inte alldeles enkelt.
I schackautomatens spår följer äregirighet, sårad fåfänga och ond bråd död.
I Kempelens hushåll utkämpas också mentala maktstrider mellan de sammansvurna. Och slutet på historien om Kempelens fantastiska uppfinning blir våldsamt och blodigt.
Wolfgang von Kempelen har verkligen existerat, liksom hans "schackturk" (ovanpå automaten satt en docka i gestalt av en turk). Maskinen överlevde både Kempelen och en resa över Atlanten. Inuti dess mage satt flera olika personer, dock är dess allra första hjärna okänd.
I det tyska språket har turken också lämnat spår i form av talesätten "getürkt" (turkat) och "einen Türken bauen" (att göra en turk) som båda betyder att föra någon bakom ljuset.
Som en historia som till stor del bygger på verkliga personers öden fascinerar Schackmaskinen. Och som en fiktiv berättelse fängslar den sin läsare.