Ett glas öl efter 217 år

Som drängen Norman i Teaterskeppets uppsättning av Hemsöborna fick han stryk av Carlsson 19 gånger. Det triggade Walle Johansson i Hjorted att fördjupa sig i August Strindbergs mest folkliga litterära verk. - Jag berättar den sanna historien om Hemsöborna, säger han.

Dokument och ett ölglas förstås. Walle Johansson vet allt om det verkliga Hemsö.

Dokument och ett ölglas förstås. Walle Johansson vet allt om det verkliga Hemsö.

Foto: Anders Jacobsson

Kultur och Nöje2010-11-17 00:00
I dag snurrar han runt i bygden som drängen Norman. Med hjälp av sitt durspel och ett glas öl lyfter han fram det familjedrama han blivit helt uppslukad av. Just ölen har en central roll i hans sanna version av Hemsöborna. Den satt han och njöt av på Carlsons krog på Kymendö och blev serverad av ägaren. - Jag tittade upp på familjebilden som hängde på väggen. Det var med hans farmors farfars farfars morbror som allt började för 217 år sedan. Tänk dig, samma släkt från början till slut. Det gick rysningar genom kroppen, Vilket häftigt slut på resan och jag tänkte att detta måste jag göra något av.Höjdpunkten på den Strindbergska resa Walle gjort de senaste åren var nämligen när han och hustrun Britt-Marie tog segelbåten till Kymendö i Stockholms södra skärgård. Verklighetens Hemsö. Här utspelar sig den mustiga historia som Strindberg samlat på sig under sina år på ön. I boken avslöjade han allt för mycket och blev sedan portad på sin älsklingsö.Här hyrde Strindberg sommarhus och sin skrivarstuga hos familjen Flod, verklighetens herr och fru Berg. Skrivarstugan, som han lär ska ha byggt med hjälp av drängarna finns kvar. Ön har varit i samma släkts ägo ända sedan 1802.Det var då som "sjörövarkaptenen" Carl Petter Blom köpte egendomen av frälset på Tyresö slott. Han skänkte senare ön till sin systerson och ända sedan 1800-talets mitt har ön varit i släktens ägo.Med ölglaset i näven på Carlsons krog kände Walle Johansson historiens vingslag. Än en gång blev han drängen Norman och bestämde sig för att göra ett litet eget lustspel kring dramatiken på ön.-  Som Norman blev jag ett med Kymendö. Jag fick se alla gärden jag gått och trampat på och tänkte på alla fester och slagsmål med Carlsson.Walle tog sig över farleden till Ornö kyrkogård för att se om han kunde hitta någon av ursprungspersonerna.- Jag pratade med en gammal gumma som satt och virkade inne i kyrkan. Hon tyckte det var trevligt att Norman var på besök och hon hjälpte mig fram. Där fanns gravstenarna efter pastor Blomberg, verklighetens pastor Norström. Där behövde inte Strindberg brodera ut texten. Norström var en riktig suput som kom till ön samma år som Strindberg. Här fick han se Jonas Erikssons viloplats. Carlsson, som "kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus runt halsen".- Han fick en liten sten.Madam Flods son, Gusten, verklighetens Carl Albert Berg bestämde att det skulle vara så.Det var också Carl Albert som portade Strindberg från ön när Hemsöborna gavs ut. Han gillade inte Strindbergs beskrivning att Gusten och Norman mest festade och inte brydde sig om jordbruket.På den gamla kyrkogården begravdes madam Flod, Susanne Elisabeth Berg. Hon dog 1 maj 1876. Kistan gick inte genom isen med Carlsson som i boken, utan hon fick en jordebegravning precis om Jonas Eriksson. Ett järnkors fanns på hennes grav. Den rostade sönder och är borta. Hennes grav blev aldrig ordentligt vårdad.- Tänk dig att bli serverad en öl av en ättling till sjörövarkapten Blom 217 år efter det att han kom till ön. Här fanns en riktig historia med verkliga personer. Strindberg fantiserade inte. Jag började forska mer och mer i Hemsöborna och nu är min berättelse klar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!