Ett barn försvinner spårlöst

Får man ta lagen i egna händer, trotsa den, för att skydda ett barn? Den frågan ställer Dennis Lehane i sin thriller Gone, baby, gone från 1998 men som först nu ges ut på svenska. Det är en fråga som knappast har något entydigt svar, allra minst i hans bok. Självklart kan det tyckas att ett barns väl och ve går före lagen, om lagen råkar stå i vägen för barnet. Men så enkelt är det naturligtvis inte.
Nyckelmeningen i boken lyser så här: ?Det här är USA och i USA är varje vuxen individ i sin fulla och omistliga rätt att förstöra livet för sina barn.? Så säger en av de rättvisans tjänare som deckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro träffar i jakten på ett försvunnet barn.

De två anlitas för att söka rätt på den fyraåriga flickan Amanda McCready som är spårlöst försvunnen. Det är flickans ingifta moster som anlitar privatdetektiverna, inte mamman eller mammans bror. Mamman Helene är en knarkmissbrukare och allmänt slarvig och vanvårdande mamma. Men lagen står på hennes sida eftersom hon är mor till flickan.
En resultatlös jakt tar sin början, en jakt som innebär frustration över uteblivet resultat men flera mord och dödsfall på vägen dit. Ett halvår går och inget händer. Men så plötsligt, som av en slump, händer det ena efter det andra som till slut leder fram till lösningen. Men vägen dit är oerhört plågsam.
Problemet är också om det verkligen är en lösning.

Temat för denna bok är allt igenom barn som far illa, barn som utsätts för både perversa vuxnas övergrepp och ansvarslösa vuxnas vanvård och nonchalans, sådant som dödar blicken hos ett litet barn för evigt om det överlever.
Dennis Lehane har en uppgift, han driver en mission för att få upp våra ögon för dessa barn. Enligt honom försvinner varje dag 2300 barn i USA, många av dem spårlöst och med all sannolikhet utsatta för de värsta tänkbara brott.
Dessutom är detta en mycket spännande historia, men det känns nästan ovidkommande i sammanhanget.
Att använda deckaren form för att föra fram samhällskritik är i dag snarast legio och Dennis Lehane gör det med stor skärpa och insikt, i en mycket engagerande och gripande bok.