Det här blir en riktad skrivning. Riktad till dig som är nyfiken, ja lysten på okänd musik och missade vad som hände i Lofta kyrka igår kväll. Att du missade är begripligt. "Annons" fanns bara i torsdagens predikoturer. I stort är den sidans läsare bara på jakt efter gudstjänster. Men söndagskonserten hade egentligen inget som helst med kyrkan att göra, förutom att det var en av Norra Pastoratets musikanter, Marie Widerström, som gett pastoratet ett tips.Lofta är Norra Pastoratets konsertkyrka i oktober. Söndagskonserten var premiär. De uppträdande var Improvisationsgruppen GLAS från Karlstad. Marie är god vän med en av dem, Mira Wigström som stod för konsertens rytmer.Miras make, Per, är gitarristen. Janne Johansson heter pianisten, även om hans aktuella instrument är en avancerad synt. Pers "gitarr" är också avancerad och har förmågan att låta toner klinga så länge han vill. Den fjärde i gruppen är Hans Kvarnström. Han spelar inte, men talar. Ibland sjunger han också.Gruppen GLAS har arbetat tillsammans i tre och ett halvt år.Glas är ingen rad av namnversaler eller så. GLAS betyder glas, och visst kan man fråga varför. Själv tror jag att det genomskinliga är en förklaring. Att glas går att fylla en annan. Och att det kan bubbla vackert en tredje.Det hela handlar faktiskt om improvisation, med den bakgrunden att de fyra känner varann och därför också kan ana vart de är på väg.I Lofta kyrka spelade de en timme, oavbrutet. För oss i kyrkbänkarna är det som att sitta i en lövdunge. Men träden bär på toner istället för löv. Då och då vandrar en människa - Hans Kvarnström - genom dungen och börjar tala till tonerna. Vinden som drar genom dungen kan byta riktning, och då sipprar nytt ljus ner mellan grenarna, genom tonerna.Ibland landar en fågel på en gren. En hare skuttar förbi. En spröd gren knäcks och ännu en fågel börjar kvittra. Och då fåglar upprepar sin sång gång efter gång gör Per det också på sitt instrument.För det mesta bildar pianisten Janne luftiga moln av ackord. Tonmoln som skyddar dungen från alltför brännande solljus. Men det händer att han ser sig omkring och även översätter regndroppar till toner så att våra öron börjar förstå."Å, om vi vågade släppa taget" hör jag Hans Kvarnströms vackra röst tänka högt. Och visst är det detta det handlar om. Att våga bryta från det konventionella, det vedertagna.Gruppen GLAS gav oss en upplevelse som grep tag i oss, men med de mjukaste händer man kan tänka sig.För det mesta uppträder GLAS i Karlstad och trakten omkring. Så långt från Karlstad som till Tjust har gruppen aldrig rest förr. Kanske resan gav en kick till bredd. I så fall var det på tiden. Kommer de åter till oss måste vi sjunga ordentligt innan. Så att du vet vad som väntar!
