Epokgörande vardagspoesi
Geten är hemma igen, och inte bara det. Med sig tillbaka från Paris och USA har den sina syskon, 45 andra av de "combines" Robert Rauschenberg gjorde under samma tid, och som öppnade för helt nya konstupplevelser.
Geten. "Monogram" eller geten, som den kallas i folkmun, står numera under ett skydd av plexiglas. Ett nyckelverk inte bara för Rauschenberg utan också för Moderna museet, enligt Lars Nittve, museichefen.Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
Foto:
Konstvärlden i New York hade gillat kollegan och älskaren Jasper Johns mycket bättre. Istället var det i Europa och närmare bestämt på Venedigbiennalen den unge Rauschenbergs genialitet för första gången skulle erkännas på allvar. Dessförinnan hade han flera gånger ställt ut hos Pontus Hultén, legendarisk museichef på Moderna museet i Stockholm. Det var också där Rauschenberg fick ta in en levande ko under en performance.
- Det var i Stockholm det började. Det var genom Pontus Hultén han började bli det namn som han sedan verkligen skulle bli i Venedig, säger Paul Schimmel, kurator från The Museum of Contemporary Art, Los Angeles.
I dag täcks angorageten av plexiglas. För 45 år sedan fick den stå fritt på golvet. Paul Schimmel har sedan han kom till Stockholm träffat folk som när de var barn gick fram och kramade det i dag närmast ovärderliga verket.
- En kurators mardröm. Men att ni fick krama den, och bli förälskade i hans konst, skulle betyda mycket för Bob, säger Paul Schimmel.
När Robert Rauchenberg visades i Paris för första gången 1961 blev det något av en chock för många, berättar Pontus Hultén i sin text i utställningskatalogen som han hann skriva innan han dog i fjol.
Hans föregångare i New York hade använt sitt expressiva måleri till att skåda inåt. Rauschenberg däremot plockade in vardagen i sin konst. Hans "combines" är just kombinationer av måleri och skulptur, ofta med självbiografiska inslag. Med en klockren känsla för färg och komposition använder han gamla spetsdukar, uppstoppade fåglar, lampsocklar, ja allt möjligt.
"Han väljer det värsta skräp han kan hitta för att få det att säga "klick", för att uppnå ögonblicket då skrot förvandlas från materia till poesi", för att citera Hultén. Som bäst är det omedelbart, fysiskt och vackert på samma gång.
David White, kurator i den i dag 81-åriga Rauschenbergs studio i New York, berättar att konstnären ibland satte en promenad runt kvarteret som gräns för sitt sakletande.
- Han skulle använda sig av det han hittade under den turen, han gjorde det till en mental lek.
Angorageten såg han i skyltfönstret hos en man som sålde begagnade kontorsmöbler. När han väl fått ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa den tog det fyra år innan han visste hur den skulle användas. Den fick färg i ansiktet och ett bildäck runt magen. Verkets sexuella anspelningar är uppenbara, framhåller Paul Schimmel.
Om Moderna på 60-talet hade fångat upp det epokgörande och revolutionerande inom samtidskonsten är det en konsthistorisk utställning som visas i dag. Färgerna har mist något av sin lyster och textilierna har gulnat, vilket inte gör att konstverken förlorat sin sprängkraft.
- För mig var det en enorm upplevelse att få se alla de här verken tillsammans. Många museer har en eller två combines, men när man ser en större del av verken han gjorde under den här intensiva perioden kan man förstå varför Hultén skriver om en chock i Paris, säger Anna Tellgren, kurator på Moderna museet.
Utställningen "Robert Rauschenberg: Combines" visas 17 februari till 6 maj. Den har tidigare visats i New York, Los Angeles och Paris.
Så jobbar vi med nyheter