En vacker dag ska du besegras
Det är monumentet över min barndom.Mitt i Johannesdal står en skapelse klädd med gul och svart och vit mosaik som en symbol för alla smågrabbars drömmar.Klockan.
Klockan. En utmaning på 60-talet.Foto: Anders Steiner
Foto:
Ni skulle bara veta.
När jag åker ner till mina barndomskvarter i dag tänker jag tillbaka på hur det såg ut i Johannesdal då. Strax intill klockan låg Posten med den barske postmästaren Lönneståhl. Det var ju knappt man vågade sig in på Posten som liten grabb. Där stod jag i givakt med en postanvisning i handen och den granskades noga. Sedan stämplades den och man fick paketet och ett handskrivet kvitto. Men det fanns en post med personal i alla fall, och sådant är ju unikt i dag.
Rätt över gatan låg Konsum, dit farsan skickade mig varje lördag morgon för att köpa världens godaste slätaste bullar. Lite längre bort Edvins Livs. Intill låg fiskaffären.
När jag tittar mig omkring i dag är det bara klockan som är kvar. Jag blänger på den. Nej, inte för att se vad klockan är.
Jag blänger surt. Jag tänker, att en vacker dag ska jag knäcka dig, du, din eländiga klocka.
En vacker dag ska du bestigas.
Jag ska stå där uppe på toppen av pelaren, hålla mig fast i klockan, sätta ner min flagga och likt en Leonardo di Caprio i ?Titanic? vråla: ?I´m the king of the world?.
En vacker ska du besegras, jäkla fula irriterande klocka. Du ska få för att du stod där som en ointaglig fästning och retade oss till vansinne.
Du var vårt Mount Everest.
Du är monumentet över en barndom i Johannesdal fylld av drömmar och ambitioner.
Du ska veta att de flesta av mina drömmar blev sanna: jag blev journalist, jag fick träffa Alice Cooper och Hammarby vann allsvenskan.
Men en dröm liksom gnager i mig.
En dag startar jag en klättringsexpedition i Johannesdal. Jag kanske slår läger på halva vägen, men sedan ska jag upp.
Upp på klockan.
Jag vet att det går.
För när vi var små hörde vi talas om någon som lyckats klättra upp. Vi vi visste inte vem, men det gick historier om hur han gjorde det och han blev lika mytisk och mystisk som någonsin Fantomen eller Läderlappen.
Vi gjorde massor av tappra försök, men det gick inte att hiva sig upp till själva klockan.
Det enklaste vore väl att skaffa en stege och snabbt klättra upp. Men det är liksom för enkelt.
Ska jag klättra upp i klockan ska jag klättra upp som det var tänkt: sakta, sakta upp på pelaren och sedan luta mig ut, få tag i kanten och hiva mig upp till slutmålet. Mount Everest i Johannesdal ska besegras.
Mitt 60-tal
Så jobbar vi med nyheter