En urpremiär ute på landet
Byteatern i Kalmar levde verkligen upp till sitt namn på onsdagskvällen. Det gör man om man förlägger en urpremiär till Blankaholm. Det hände på onsdagskvällen i Folkets Hus där, och en stor publik strömmade till.
Flottans Män. Efter Byteaterns urpremiär av "Tro, Hopp och Kärlek" tog Flottans Mäns Sångarlag över scenen och fortsatte att ro, nej inte ro utan roa publiken genom att lotsa den över nära och fjärran vatten. Foto: RUNE ENGELBREKTSON
Foto:
Det var ingen pjäs som skulle ha premiär. Istället var det Byteaterns Lars Sonnesjö som tillsammans med musikanten Anna-Greta Larsson äntligen kunde berätta några av sina egna historier från Östersjön. Han förvandlar sina berättelser till levande teater, och på den scenen spelar Anna-Greta Larsson med. Ja, även sjunger med ibland när hon lägger ner sitt durspel eller låter kontrabasen vila.
Det är inte så att allt handlar om Östersjön, om sjöfolket där eller andra som seglar dit in. Lars hamnar ofta i något exotiskt söderhav, inte sällan i vilda stormar. I tid rör han sig från nutid till 1600-talet och avrundar sin timme omkring vårt senaste världskrigs sista veckor och timmar. Programtiteln är "Hopp, Tro och Kärlek" men den kunde lika gärna heta Hopp, Tro och Fasa.
Samspelet mellan Lars Sonnesjö och Anna-Greta har sköna undertoner, inte minst när hon illustrerar hans känslor och väderleksrapporter på sina instrument.
Lars historier kryllar av fyndigheter, särskilt genom att han själv är en så styv, scenskapande berättare. Synd bara att han inte hördes tillräckligt tydligt, och det var väl det enda som inte kändes helproffsigt. Akustiken där i salen gjorde att många av hans finurliga ord bara försvann. Publiken var ju dessutom inte direkt ungdomlig, vilket inte underlättade mottagligheten. I kväll är Bygdegården i Loftahammar spelplatsen, och jag hoppas varmt att man kollar vilket tonläge den lokalen kräver.
När en kväll som den i Blankaholm arrangeras är det många som ställer upp för att ro hem det hela. Förutom Byteatern var det Västerviks Teaterförening, Folkets Hus i Blankaholm och Blankaholms och Solstadsströms Samhällsförening.
Samt Flottans män sångarlag!
Efter "Tro, hopp och kärlek", lite bensträckning och kaffetid tog Flottans Män över föreställningen. Där tågade elva flottklädda före detta sjömän (antar jag) in och bjöd på glada toner.
Ord och sångtitlar som banade vägen var Pumpa läns, Böljorna de blå, Hälsa dem därhemma med övergång till mer internationella låtar som "What shall we do with the drunken sailor".
Men man delade också ut allsångshäften, och då blev det liv över hela salen. Omtyckt var det, det märktes på applåderna. Och förresten inte bara sjungandet utan även de små anekdoter som flera av sångarna spred ut i pauserna. Varmaste applåden fick nog ändå allsångsledarn Åke Revelj när han deklarerade att han varit på många allsångsträffar men ingen som överträffade kvällens!
Så skönt det känns när plötsligt alldeles sanna ord studsar över rampen en kväll späckad av teater!
Så jobbar vi med nyheter