En urpremiär i folkviseton

Båda är barockmusiker, främst på instrumenten luta och blockflöjt. Stockholmstrakten är deras vanliga hemvist."Treble & Ground" var titeln på deras konsert, hur man nu ska översätta det. Diskant och bas eller högt och lågt kan passa, även om Hillevi Hogmans instrument inte var en sopranblockflöjt utan en altstämd, och Rolands en barockluta.Båda instrumenten är egentligen inte de rätta för en vidlyftig kyrkomiljö som Sankta Gertruds. Vi skulle ha fått ut mer av det utsökta samspelet dem emellan i en mer intim lokal. Vackert, både behärskat och livfullt spelar de.Programmet innehöll bara svensk musik, ja nästan i alla fall. Johan Helmich Roman, med hans C-dursonat nr VIII, är ju hur svenskt som helst. David Kellner föddes visserligen i Tyskland men kom som 40-åring (på 1710-talet) till Stockholm och blev ett aktat namn. Som organist men kanske än mer som ett tändstift för musikutbildningen i landet. Hans behagfulla lilla Phantasie spelade Roland Hogman på sin luta.Vad som fängslade mest i konserten var ändå det tredje och sista numret, Rune Elmeheds Variationer över dalafolkvisan Kristallen den fina. De finstämda, lekfulla, ibland nästan danslystna Variationerna komponerade Rune Elmehed till sin 80-årsdag för tre år sedan. Och gav paret Hogman, som nu kunde visa hur de förvaltat gåvan!Rune själv har inte hört sin egen tonsättning förrän på denna konsert. Nöjd har han all anledning att vara. Både för arrangemanget som sådant och för det lättsamt eleganta sätt som paret Hogman tolkat den fina, omväxlande raden av stilsäkra uppslag.

En urpremiär i folkviseton

Lokala krafter, sommarens hemvändare och nya bekantskaper ställer upp och underhåller på lunchkonserterna. I går var det hemvändardags, med Roland Hogman och hans hustru Hillevi.