Tänk, det tog nästan fyra år att få honom hit igen. Men på lördagseftermiddagen fylldes S:t Petri kyrka av lyssnarlystna sånglängtare. Och när kyrkoherde Britt Alf varmt tackade honom för upplevelserna betonade hon det heliga tretalet och hoppades på åtminstone ett besök till. Omöjligt lät det inte.
Mats Carlssons karriär som operasångare är inte rak. Att det handlade om musik var klart, fast det var som gitarrist han tänkte sig framtiden.
Men på 90-talet halkade han in i Radiokören och så vidare till Operakören och där upptäckte både han själv och omgivningen att hans instrument var rösten. Därmed fick den vidare utbildningen ta andra vägar. Men operasångare har han bara varit ett halvdussin år än.
2007 hade han redan fått ett par stipendier/priser som "ett av de största tenorlöftena i världen".
Men det som gjorde hans namn internationellt känt kom först året därpå genom Jussi Björlingsällskapets allra första utdelade pris.
Och visst finns det likheter, även om Mats, i varje fall inte ännu, har nått den ytterst personliga ton som gav Jussi hans världsrykte. Mats Carlssons egen finslipning är så behagligt naturlig och fri. Hans små berättelser mellan numren värmde dessutom den goda stämningen.
Första hälften av programmet var svenskt med Carl Sjöbergs "Tonerna" som en lugn, lite pianostämd inledning. Sedan mest Hugo Alfvén fram till Stenhammars stolta "Sverige" då Bo Ingelberg hade lämnat flygeln och tagit Mats med sig upp till södra läktarorgeln.
Efter den konsertpaus som Britt Alfs lilla andakt gav drog repertoaren utomlands. Först med en ren överraskning (även om stycket finns i Jussi-inspelningar): Alessandro Stradellas "Sei mici sospiri" en både suckande och invecklad aria där Mats säkerhet sattes på rejält prov.
Cesar Francks "Panis angelicus" hörde också till Jussis standardrepertoar.
Innan det åter var dags för flygelackompanjemang bjöd Bo Ingelberg på ett verkligt piggt och kraftfullt orgelsolo genom franske Eugène Gigouts "Orgel-Toccata". Över huvud är det så att Bo Ingelbergs insats, konserten igenom, hans både trygga och vakna samspel med Mats sång förtjänar extra lovord.
"La donne e mobile" ur Verdi-operan Rigoletto blev konsertens finalnummer. För övrigt (om jag minns rätt) det enda av kvällens programnummer som Mats även sjöng 2007.
De starka applåderna krävde extranummer, och de två på scenen hade förberett två. Först "Land du välsignade" och så "Till havs". Närmare Jussi än så är svårt att komma.
Det sköna med Mats Carlssons röst är att den aldrig känns ansträngd, hur högt han än går. Han är en klar tenor. Ja, självklar!
Välkommen åter!